United States or Mongolia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men besynnerligast viskade till nattvandraren, som nalkades henne, granen där uppe på kullen, på mötenas ställe vid skogsbäcken, ty dit ledde slumpen hans steg. Hon stod där uppe, som fordom, smärt, rak, stolt och trotsig mot stormen. Sörjde hon över den brustna anden, den förtärda gestalten, som förr, men i ädlare former än hennes, bar prägeln av hennes egen kraft och stolthet?
Han bars fram och tillbaka genom rummen och sparkade och skrek. Till slut sade hans farmor: Men vi måste byta på dig först. Då tystnade han. Han kröp upp i farmors knä och lät henne byta på sig. När han var färdig sov han, trött av dagens spänning, med huvudet på sin farmors knä. De högtidliga festdagarna voro över. Det var som när julen är slut och granen kastas på gården.
Främst på en kulle nära den toppade granen med flaggstång Ligger hans välupptimrade gård, en glädje för fiskarn, När i sin gungande båt från träsket han ser den på afstånd. Under den ligga i rund hans noggrant gärdade ägor, Åkrar, som skiftevis gro och skiftevis ligga i träde, Bördiga, fulla af svartmylls-kokor på botten af lerjord.
Ingenting kunde väl vara så fröjdefullt som att ha' egen grön stuga i skogen. Ante, han skulle nog trå tillbaka till den han å, om det ock kanske skulle dröja till sena kvällen innan han kom. I samma nu hörde både hon och Månke springande steg, flåsande andetag från en, som kom rusande emot granen, som förföljd.
Han kände sig så belåten öfver byxorna, som nu täckte ordentligt utan att han jämt behöfde dra och töja dem uppåt och öfver att han kunnat katekesläxan, som han satt sig för, men främst vid tanken att de ännu någon tid skulle få bo kvar under granen och slippa att gå kring bygden efter mat och husrum. "Då ger jag mig af då", sade han.
"De är drängen från elakgården, förstå ni, som är efter oss", sade han omsider, när de hunnit så långt att ej skymten af den höga, grofgreniga granen, under hvilken de bott, syntes. Maglena hade nog hela tiden förstått att det var för folket från den gården de nu rymde.
Troppen tågade fram, och man hade ej funnit i mängden Någon, som vände sin blick åt ett annat håll än hans granne; Ty som stjärnorna se på den bördiga jorden, de sågo Alla, den ena såväl som den andra, på granen allenast.
Dit skall Singoalla ställa sin kosa, då hon lämnar barrskogens land. Där skall hon för palmen tala om granen i norden, för lotusblomman om näckrosen och för sig själv förtälja en ändlös saga om en blåögd yngling och sjunga denna saga som en vaggsång för sitt hjärta, tills det domnat.
"Mamma har skickat dig julgranen, lilla kära pappa", hviskade Elsa under tiden i faderns öra, medan Johannes, som nu satt på faderns arm, högljudt förkunnade: "Pappa, vet du, att mamma har en julgran i himmelen, och den är mycket, mycket vackrare än den här." Granen hade slutat sin berättelse. Genom de andra trädens grenar gick en sakta susning: "Frid på jorden!"
När den kalla skuren strömmar, Får jag stundom skygd af granen, När mig solens stråle bränner, Bjuder björken stundom skugga; När jag sorgsen står på fältet, Tröstar med en ton mig trasten, Med en blick ibland en blomma. Sådan vård blott finner flickan, Annan glädje ej den arma. Ofta i min barndoms dagar Hörde jag min moder säga: "Flicka, kärleken är väldig, Mäktar mer än allt på jorden."