United States or North Korea ? Vote for the TOP Country of the Week !


Dessutom voro ju de finnar hon sett, i allmänhet smått originela, med Nadja var det ju föröfrigt förklarligt nog, en fattig fiskarflicka... För resten helt poetiskt! Nadja hade stående hört fru Mäienen. Hon hade svårt att förstå. Men ändtligen begrep hon. Det slog henne som en blixt. Hon konsertgifverska, hon solosångerska! Något roligt hade hon aldrig tänkt sig.

Men Agnes ropade att han skulle skynda sig tillbaka, och när ångbåten satte sig i rörelse, gjorde de sig också i ordning att fortsätta färden. Den glada stämningen återvände... Jag brydde mig inte om dem. Jag öfvertygade mig själf att jag icke brydde mig om dem och att jag blott ville hem till barnen. Ändtligen var jag hemma. Jag fick Lyyli i famnen och de båda andra omkring mig.

Det var den 13 maj 1848, den första dagen af Finlands februarirevolution; den andra var den 12 december, ändtligen Fänrik Ståls sägner, första samlingen, utkom af trycket. Den första upplagan af Fänrik Ståls sägner utgjorde 2,000 ex., hvilket för tiden var betydligt nog.

Välkomna! sade hennes nåd ändtligen och räckte sin son handen, som han kysste. vände hon sig om och bar den lilla upp till sitt eget sofrum. Innan hon den natten gick till sängs, stod hon länge och såg det sofvande barnet, med en känsla som om hon för andra gången blifvit mor, åter fått någonting att lefva och lida. Fru Finne åtog sig själf att undervisa sin sondotter.

Men nu var hon lika god som de, nu stodo de alla samma punkt, hon hade sjunkit ända till deras nivå, nu kunde man ändtligen taga bladet från munnen och sjunga ut. Det är rätt att du fått dig för din högfärd! sade en och vände henne ryggen. Det gör dig godt! hvad hade du med ryssen att göra? sade den andra.

Och vid sidan af fru Zimmermann vandrade hon genom stadens gator, förbi sina bekanta, i hvilkas uppspärrade ögon hon kunde läsa ett frågande: hvem är den höga, allvarliga damen, som fröken Hagberg går med. Hon talade och skämtade, var i det mest strålande humör. Men fru Zimmermann var kall. Ändtligen nådde de stadshuset, der Alma beställt rum. Och förmiddagen släpade sig fram, trögt och tungt.

Bed om förlåtelse och lofva, att du ångrar, befalde han med sin inspektorsstämma. Nadja höjde trotsigt hufvudet och såg mot dörren, färdig till flykt. Bed om förlåtelse. Nej. Bed om förlåtelse. Nej. Hon såg upp med sina blodsprängda, oklara ögon och det strömmade emot honom en doft af konjak. böj din rygg, för nu kommer ändtligen din stund.

Hon var ja, hon var som en qvinna borde, god, undergifven, from. Men hon var som en qvinna enligt hennes uppfostran blir, svag. Ja det är ordet, svag! Än mer svaghet. Efter en veckas resa var Matti ändtligen framme. Han hade gått till fots, rest med ångbåt och med jernväg och stod nu vid målet. För hans trötta ögon och sjuka sinne hade »den glada staden» intet angenämt att erbjuda.

Han hasade före och fick henne ändtligen med ned. Väl där nere kände Maglena sig ändå lycklig och trygg, som om hon från ett skeppsvrak kommit torra landet. Sara, som kåkat grant, såg snäll och behändig ut. Hon bar en liten getarkunt ryggen. Den svängde hon af sig och tog fram ur den aftonvardssmörgåsar med getost och messmör.

Hennes mor var sig olik, o, huru ljuf hon var! Den trötta blicken följde henne, hvar hon gick i rummet, den talade om hennes kärlek, den bad om förlåtelse. Och Hanna satt timme efter timme vid hennes sida, insupande med törstande hjerta den moderskärlek, hon aldrig fått smaka. Hvarför kom den sent? Men Gud vare tack för att den ändtligen kom!