United States or Pakistan ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hon var vacker, som hon satt där, med den rena, barnsligt mjuka profilen, den bleka, men rosenaktigt friska hyn mot det bronsgyllne håret, och ögonen de stora, skiftande, gråbruna ögonen orörligt uppspärrade under täta, strållikt utstående ögonfransar.

Han stirrade Brita med vitt uppspärrade ögon, han mumlade: Hundra mot ett! Kom ihåg! Jag håller hundra mot ett! Därmed försvann han, springande men . Men Casimir Brut, som fått ett ögonblicks frist, andades ut, tog luft i lungorna och ropade med stark röst: Jag säger er, att jag inte gjort flickan någonting! pass borde ni känna mig, att ni vet, att jag inte ljuger.

Men sådant hade hon icke tid att tänka nu! Med uppspärrade, strålande ögon såg hon i solskenet ut över Paris' byggningar, kyrktorn och människofyllda gator här skulle hon ha lov att bo nu, här var livets och ödets stad, martyrernas och segrarnas rike! Valentine stod och tog fram kläder ur hennes koffert, Edmée sprang fram till henne, rev det ur hennes händer och kastade det golvet.

Titta! viskade Brita till Betty. Min sju och själ får hon inte gnistor ur generalagenten! Plötsligt avbröt fru Olga leken; hon spratt till och med uppspärrade ögon frågade hon: Var är Ludwig? Ja, var är Ludwig? upprepade flickorna Willman. Fröken Alexander smålog överlägset och medlidsamt. Damernas observationsförmåga, sa hon, är synbarligen inte särdeles uppövad.

Han var blek, men fullkomligt fattad, liksom alla hans följeslagare. Det var i hans ansikte ett sådant uttryck av återhållen vrede, av otålighet och leda, att det ej ens vek för denna entusiastiska hyllning. Edmée hade vacklande rest sig upp och stod nu upprätt, stödd mot sin stol. Hon var dödsblek och hennes ögon, vitt uppspärrade, nästan stela, hängde vid hans ansikte i tiggande ångest.

Utanför bredde sig den ena gårdsinteriören bredvid den andra i dov eftermiddagsstillhet. En jättehög gavelmur utan fönster badade sin tomma, blinda yta i solens skarpast svavelgula ljus. Tomas stod med uppspärrade ögon och stirrade denna blinda mur. En tung beklämning hade fått makt med honom.

De lingula hårstriporna hängde dem i ögonen och ända ned axlarne, men under luggen tittade små blå, klipska, nyfikna och undrande barnaögon fram, vidt uppspärrade och stirrande de kommande i glad, oändlig häpenhet.

Bloden steg henne åt hufvudet och sjöd i ådrorna, händerna knöto sig krampaktigt. Hjärtat klappade, tinningar och pulsar brände. Hon förstod ingenting, kunde ej tänka en redig tanke. I hennes öron ringde blott det olycksaliga »gammalpiga». Maskinmässigt stälde hon sig åter framför spegeln. O fasa, huru såg hon ut! Ansiktet var gråblekt, ögonen uppspärrade, blicken vild, nacken mörkröd.

"Jag tror nog int de", svarade Ante, som med uppspärrade ögon försökte tränga igenom de vildt hvirflande, piskande snöflingorna. "Vi mått stanna och stoppa om småstintena först, dom de varmare, ska vi fortare se'n." Ante vände sig åt kälken. Han tyckte i snöskimret att det såg underligt tomt ut där. I ett par steg var han invid den.

Ögonen, svarta som kol med en tindrande gnista i sotet, Brunno i hufvudet djupt, och den vidt uppspärrade munnen Gapade röd som en ugn; förskräckeligt var att i striden Möta en slik, med skri från sin flämtande fåle han anföll. Men en afton det var, vårtiden vid början af kriget; Allt var stilla och tyst, och vi rastade, sen vi om dagen Slagit och drifvit en tropp närgångna kosacker tillbaka.