United States or Turkey ? Vote for the TOP Country of the Week !
Vi voro i Paris ett år ... jag var deras, herrskapets, tjenare och min lön fick han, min herre. Dottern i huset, kommerserådets dotter, hade med sig sin fostersyster, Olga Alén, som sades vara en rik flicka. Patron tyckte visst om någon som var fattig, någon här hemma, men han förlofvade sig i alla fall med fröken Olga, som han visst aldrig tyckte om.
När jag då frågade honom om han hört något från Popoffsky, blev han förbehållsam och slingrade sig, men bestyrkte ryktet om dennes förestående ankomst till Paris. För att mörda mig! ifyllde jag. Säkerligen. Var på er vakt!
Han älskade Greta, älskade henne med hela sin själ. Det var visserligen en hopplös kärlek: hon var tjugu år och hemligt förlovad med en skulptör, ett riktigt geni, som nu låg i Paris och skulle bli världsberömd. Det var han, som gjort alla de nakna kvinnofigurerna i våningen. Men hopplösheten i hans känslor gjorde hans kärlek endast dubbelt skön. Han var ej svartsjuk på skulptören.
Men detta är inte den enda hemsökelsen. Viola har med stigande oro sett Zanonis besvärjelser, ett besök i hans trollerikabinett har fyllt henne med skräck. Hon ängslar för sin själs salighet, hon är i all synnerhet rädd för barnets öde. Och till sist flyr hon för barnets skull från den älskade. Händelserna föra henne till Paris.
Där låg Paris! Gråblå och tjock, med lösa isstycken vid bräddarna, flöt Seinen på bägge sidor om bron, och där på andra stranden, mittemot såg hon stora slottsbyggningars mäktiga stenmassor och de avlövade träden i parker och trädgårdar. Hon hade hört, att de kallade bron mittemot för Pont Royal .
Du vet, att om det hade varit mig möjligt, så hade jag för länge sedan uppgivit dig den gången du icke skrev till mig efter Marengo, och den gången du flydde för mig, då jag kom till Paris. Men jag kan icke undvara dig! Vad tjänar det till att tala till dig så, som jag nyss har talat?
År icke Joséphine farligare, och hon har aldrig framkallat denna tanke hos mig? Har jag ej sett Paris' skönaste kvinnor flockas om honom, tigga om hans leende, hans blick? Varför?
Nå men, nu är ni började Antti. Ni veta icke ens af att ni lefva. Annat är det i den stora, vida världen, där man beständigt har ombyte, och där människorna äro lifliga, intelligenta, utvecklade ah, jag skulle inte mera komma till rätta annanstädes än i Petersburg. Ja, möjligtvis i Paris. Att du där får njuta mera af lifvet, det förstår jag nog.
Hon hade sedermera tillbringat ett år i pension i Schweitz, ett par månader i Paris och ett par somrar med sin far i Karlsbad.
I få ord förtäljer författaren, att kemisten Lockyer hade medelst spektralanalys uppvisat, att fosforn icke vore någon enkel kropp, och att redogörelsen för hans experiment ingivits till vetenskapsakademien i Paris, vilken icke hade förnekat sakförhållandet. Styrkt av detta oväntade stöd går jag ut i staden medförande mina deglar med återstoden av det ofullständigt förbrända svavlet.