United States or French Guiana ? Vote for the TOP Country of the Week !
Drottning Anna drog sig ännu en gång tillbaka i sitt hörn och såg upp mot ljuskronan, medan hon långsamt svarade: Drottningen av Frankrike och Navarra har sett Bonapartes stjärna stiga. Efter Marengo och Lunéville förstår hon, att han är den, som skall lyfta den store kungens arv.
I den lugna natten, mot den klara, mörkt blånande junihimlen, lyste i flammor namnet Marengo . Edmées ögon sökte Förste Konsulns; hon mindes, när hon för ett år sedan en sommarnatt som nu första gången hade hört detta namn och funnit brevet på bordet inne i sin kammare. Bonaparte såg henne ej.
Hon hade icke svarat på hans brev från Martigny icke vågat, icke velat och nu sände han henne ett nytt med samme kurir, som bragte segerbudskapet från Marengo! Han hade alltså tänkt på henne då. Hans själ, drucken av segerns yrsel och valplatsens smärta, hade i detta ögonblick sökt hennes.
Bernard, Montebello och Marengo dessa namn, som i går ingen kände, men som plötsligt blivit det franska folket lika förtroliga och dyrbara som Pyramiderna och Rivoli rev hon hastigt upp den stora bukett fina rosor, de fått med i vagnen och som låg framför henne på sätet, och i det hon med bägge händer kastade blommorna ut bland mängden, ropade hon jublande med sin klara, unga stämma: Leve Frankrike!
Berthier gav i krigsministerhotellet en stor fest årsdagen av slaget vid Marengo. Trädgården var arrangerad som ett läger, danssalarna voro prydda med vapen, fanor och troféer, man superade i tält, och bakom var och en av damernas stolar stodo de unga officerarna, raka som skiltvakter, i
Floden var full med båtar och facklor, och dansen gick på gatorna som på en fettisdag under konungadömet, och buret av tusen rösters jubel hörde Edmée ett namn, som hon aldrig hade hört förr, men som nu, kedjat till Förste Konsulns, åter och åter upprepades på allas läppar beständigt Marengo . Vagnen skred fram fot för fot.
Du vet, att om det hade varit mig möjligt, så hade jag för länge sedan uppgivit dig den gången du icke skrev till mig efter Marengo, och den gången du flydde för mig, då jag kom till Paris. Men jag kan icke undvara dig! Vad tjänar det till att tala till dig så, som jag nyss har talat?
Stor framgång är det enda, som förmår människorna att förlåta överlägsenheten. Och till och med nu ! Tro aldrig, att jag sitter fast i sadeln, så skicklig ryttare jag än tror mig om att vara. Förlorar jag blott en gång ett avgörande slag som det vid Marengo till exempel du skall få se, hur de skola falla över mig som en svärm skorpioner över ett lejon. Men varför skulle jag förlora?