United States or Singapore ? Vote for the TOP Country of the Week !
Bonaparte förändrade icke en min. Han hade icke lust att ha några förtrogna i sina intimaste affärer, och trots det han visste, att Junot som kände honom så väl av hans uppförande på balen hade dragit vissa slutsatser, och att han, för övrigt, i
En gång har ni i självsäkert övermod nekat att stå mig till svars nu skall ni svara mig: vad drev henne till förtvivlan och död? Bonaparte reste sig i raseri och vände sig vilt emot honom Louis ryggade tillbaka för blicken i hans ögon.
Joseph och Madame Julie Bonaparte hade kommit från Mortefontaine, tillsammans med Madame Bernadotte. Andre Konsuln Cambacérès var också bjuden, och, försatt i utmärkt humör av den eldiga champagnen och den torra madeiran, hade han en gång kommit i taget med att berätta historier från sin ungdom i provinsen, från Konventet och Direktorietiden, och ville nu icke hålla upp igen.
Genom en avlägsen släkting, markisen av Caulaincourt, som var nära lierad med Madame Bonaparte, hade Madame de Châteauneuf erhållit tillträde till Tuilerierna för sig och sin nièce, så att de en förmån, som många främlingar sökte ernå från ett fönster skulle kunna åse revyn.
Bonaparte gick först allena, och utan bordsdam in i den som ett orientaliskt tält arrangerade matsalen. Berthier satt vid hans högra sida, men på den vänstra stod platsen tom. Han såg skarpt bort åt ingången till balsalen; ingen var auktoriserad att sätta sig på den tomma stolen och ingen vågade göra det av sig själv. Nu kom Duroc med mademoiselle de La Feuillade.
Det var satan! brast han ut. Skulle jag icke kunna behärska mig bättre! Madame Bonaparte kom sakta in i rummet. Förste Konsuln såg kallt, litet ironiskt på henne, så sade han högt: Nå, Mademoiselle de La Feuillade, vill ni så spela ett parti schack med mig, som jag bad er
Men för resten hade hon icke tänkt vidare på henne; hon slöt till, att hon närmast måste ha varit en vacker, kokett, men mycket tarvlig liten fru, som genom sin franska glättighet och sin smula europeiska elegans gjort furore i Kairo och på det viset dragit general Bonaparte liksom flera andra unga officerare till sig.
Hon höll bägge händerna för ögonen och vaggade snyftande fram och tillbaka. Hortense vågade icke gå fram och trösta henne; hon stod skälvande vid dörren, när Duroc kom in igen. Gå in på ditt rum, Hortense, sade Bonaparte något mildare. Du hade gjort bäst i att hålla dig där hela aftonen. Tack, Duroc! Vänta mig däruppe, och kommer där någon kurir från Moreau, så låt mig få veta det strax .
Och så övertalade man er dock trots allt?... Man övertalade mig icke hon höjde huvudet, och överläppen krusades stolt. Så kom det sakta, skyggt: Jag förstod, att jag hade tagit fel. General Bonaparte gjorde en rörelse som för att gripa hennes hand, men hejdade sig. När hur förstod ni det? Strax, första gången jag såg er, sade hon barnsligt öppenhjärtigt, med ögonen upp emot hans.
I och med detsamma man fick öga på honom, reste sig huset som en man; och medan kvinnorna gräto och skrattade, viftade med näsdukar och schalar och räckte armarna ut mot honom, bröt det ut ett så våldsamt, larmande jubel, att väggarna i den stora Operan skakades och musiken helt överröstades. Bonaparte lyfte handen och hälsade flyktigt ut mot mängden.