Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 september 2025
Edmée ansåg det under sin värdighet att förhöra sig med honom angående general och Madame Bonaparte vilken han sade sig ha sett i Brescia men hon gjorde honom dock några likgiltiga och försiktiga frågor, som han entusiastiskt besvarade.
Ett ögonblick lutade hon blixtsnabbt sitt huvud intill hans hennes hår och kind rörde vid hans ansikte. Hon svarade intet. Madame Bonaparte var mycket vänlig mot Edmée. Hon ville ha henne bredvid sig vid bordet och talade nästan oavbrutet med henne om Caulaincourts och Rastignacs och andra gemensamma bekanta från Faubourg St. Germain.
Mitt i sin förvirring märkte hon det och sökte fatta sig. O, Gud, ropade hon, när skall då detta olyckliga land få fred! Du tycks taga dig reservarméen särdeles när, min kära kusin. För ögonblicket går det ingen nöd på den. General Bonaparte, tillade han spotskt, låter nog Masséna och Moreau raka kastanjerna ur elden. Edmée knep läpparna hårt samman.
Jag är sjuk, sade hon otåligt för sig själv. Vore jag sund och rask, som jag brukar vara, ägnade jag icke denna händelse en tanke... Om hon blott varit så gammal som Madame Bonaparte, hade jag blott sett dem tillsammans jag hade icke brytt mig om det. Hon började gå fram och tillbaka på golvet med händerna för tinningarna.
Och att också Desaix och Davoust skulle lämna det efter den evigt förbannade konventionen i El-Arisch! bröt general Bonaparte ut. Hade jag blott haft dem där det skulle aldrig ha hänt! Men Menou är en kruka, en gammal fårskalle, en... Han högg ridpiskan genom luften så häftigt, att hästen förskrämd gjorde ett språng till sidan. Å, mina vänner, ropade han bittert ni vet, vad Egypten var för mig!
Bonaparte mottog honom artigt och åhörde med levande intresse hans framställning av underhandlingarnas gång och Ottos uppfattning av det engelska kabinettets ställning till de neutrala makterna. Han var så helt och hållet upptagen av det och gjorde så många intresserade frågor, att Louis ett ögonblick trodde, att han glömt, vem det var han talade med.
Edmée talade muntert med Monsieur de Beauharnais kanske litet forcerat, men icke i ögonen fallande; hon hade redan nu förvärvat betydlig världsvana, och nödvändigheten hade lärt henne självbehärskning. Denna stora, förtvivlade och vågsamma kärlek hade på kort tid mognat henne till en erfaren och rådsnar kvinna. Bonaparte stod och såg på dem; han rynkade ögonbrynen och sköt underläppen ut.
Småleende, rörd, lyfte Bonaparte hennes huvud med sin ena hand och lade den andra över hennes strålande, plötsligt tårfyllda ögon. Farväl, Edmée. Gå nu. Om sexton timmar skall jag se dig igen. Sov ända till middag, kläd dig fin, roa dig, var glad, tala med många människor, tänk på mig. Hon tog sakta bort hans hand, och leende såg hon honom in i hans leende ögon.
Som sollicitant hade han återknutit sin släkts avbrutna förbindelse med den forna vicomtesse de Beauharnais, och brukade ofta liksom flera rojalister, vilka alla visste, att Madame Bonaparte i grunden hade sympatier för deras sak göra förmiddagsvisiter i Tuilerierna, då man kunde vara rätt säker på att aldrig träffa Förste Konsuln.
Och bliv icke för länge borta, min käre markis jag kommer till att leva i feber, innan jag får veta, hur det alltsammans hänger ihop. Glöm äntligen icke att lyckönska Förste Konsuln och Madame Bonaparte ifrån mig. Säg dem...
Dagens Ord
Andra Tittar