United States or French Southern Territories ? Vote for the TOP Country of the Week !
Då svarade konung David och sade: »Kallen hit till mig Bat-Seba.» När hon nu kom inför konungen och stod inför konungen, betygade konungen med ed och sade: »Så sant HERREN lever, han som har förlossat mig från all nöd: såsom jag lovade dig med ed vid HERREN, Israels Gud, då jag sade: 'Din son Salomo skall bliva konung efter mig; han skall sitta på min tron i mitt ställe', så vill jag denna dag göra.» Då bugade sig Bat-Seba, med ansiktet mot jorden, och föll ned för konungen och sade: »Må min herre, konung David, leva evinnerligen!» Och konung David sade: »Kallen till mig prästen Sadok och profeten Natan och Benaja, Jojadas son.
Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand. Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning. Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop. Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
Men då han druckit och tyst från hans läpp jag kärilet borttog, Tog han min hand i sin darrande hand och talade detta: 'Lämna också, då ni går, dörrn öppen, att aftonens svalka Känna jag får och se i min dödsstund grönskan och vågen. Bortgå kunde jag ej och lämna den åldrige hjälplös Kvar i sin nöd, så litet jag än förmådde att hjälpa, Utan jag öppnade dörrn och ställde mig sen vid hans sida.
Därpå rådslogs om vad som kunde göras för de strandsatta. Att gå ut i natten och båda upp folk i mörkret var bortkastad möda; att tända eldar i strand var farligt, emedan det kunde vilseleda fartyg, om skenet verkligen förmådde genomtränga tjockan. Pojkarne på kobben ansågs ingen nöd vara med, men värre såg det ut för Carlsson.
O Gud, min bön jag slutar Och mot din nåd mig lutar; O finnes ro i världen Som på den hufvudgärden. Beredningspsalmer till döden. En vilsnad främling är jag här I denna världen vrånga, Mitt lif en fattig fånges är, Som räknar stunder långa; I mörker, fruktan, nöd och band Jag tänker på min Faders land, Dess ljus och fröjder många.
Men tänk, om endera av oss kom i behov, så att det egna inte förslog till liv och uppehälle? Vill då inte kärleken ge bistånd? frågade hon och spratt upp. Kom du i nöd, Albert, skulle inte jag skänka dig av mina medel, så länge jag hade, och jag fann att du inte var en förskingrare, en usel en. Och blev jag mycket fattig, så kan det ju även hända, att du ... att du skulle vilja skänka mig något?
De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull; deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar. Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål. Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
Jag vill gå min väg, tillbaka till min boning, till dess att de hava fått lida vad de hava förskyllt och begynna söka mitt ansikte. Ja, i sin nöd skola de söka mig: »Kommen, låtom oss vända om till HERREN. Ty han har sargat oss, han skall ock hela oss. Han har slagit oss, han skall ock förbinda oss.
Men då han lyfte sin arm, med ett rop uppjagande fågeln, Flydde en guldgul tropp ofjädrade ungar mot vassen, Skingrade, pipande gällt, i sin nöd värnlösa på vågen. Skonande fällde han stenen och såg, hur den bäfvande modren Sam vid hans fötter ännu och trotsade döden af kärlek, Tills långt ute på sjön den irrande svärmen en fristad Hunnit och tryggad igen hon lyfte sin vinge och flydde.
Jag väntar i två månader, under loppet av vilka jag hopsmälter min tillvaro med denne främlings, så att jag ånyo genomgår all den nöd en konstnär har att kämpa mot, så länge han ännu ej slagit igenom, och jag glömmer att jag själv redan brutit min bana, att mitt namn har något att betyda till och med i »Tout-Paris» och i de dramatiska författarnes samfund i Paris, något som nu har förlorat allt värde för kemisten.