United States or Dominican Republic ? Vote for the TOP Country of the Week !


Nu var det bliven sed, att frun och pastorn skildes vid stättan, och ringade de djuren, vilkas gång var känd som harens, och när frun fick opp, ropade hon ho-hå, ho-hå, och opp-opp-opp-opp! Det hade varit regn i flera veckor, att älgen stått ini moraset storskogen; men nu hade vädret vackrat, och det sken som gröna eldar ini björkhagen.

Därpå rådslogs om vad som kunde göras för de strandsatta. Att ut i natten och båda upp folk i mörkret var bortkastad möda; att tända eldar i strand var farligt, emedan det kunde vilseleda fartyg, om skenet verkligen förmådde genomtränga tjockan. Pojkarne kobben ansågs ingen nöd vara med, men värre såg det ut för Carlsson.

Den ringa hop, som vid Kauppila stod, Af tusen fiender tryckt, Den hade kämpat med hjältemod, Men den nalkades nu i flykt. Den hann generalens batteri, Den störtade honom förbi. Han rörde sig ej, stolt dröjde han kvar, Som han sutit, satt han ännu, Och hans öga var lugnt, och hans panna var klar, Och han sken sin ädla Bijou, Och han mätte den här, som i segrande lopp Mot hans eldar rusade opp.

Nyss likväl jag honom såg ung, käck, stark sin stormning våga Och rycka an i omotståndligt tåg Mot höjda svärd och vilda eldgaps låga; Nu låg han stel, samma drifva sträckt, Där nyss Bulatoffs eldar djärft han släckt.

Nu skulle det genomskådade sjelfbedrägeriet ha tärt upp sig och dött, men inträder en ny vigtig faktor i hans lif, som eldar upp sjelfplågningen till fanatism, hvarpå den dör knall och fall. Hans lif hade icke varit ursinnigt jemntrist under dessa år som det senare i perspektiv tedde sig, alla mörka punkter voro tillräckligt många att smälta ihop till en enda grå fond.

de mindre bergen tändes också småningom andra eldar, och äfven nere sjön sågs en och annan brinnande tjärtunna långsamt dragas mot fallet och sedan snabbt släckas nere i bruset. Men hela byns ungdom svärmade kring den högsta kokkon, och spelmannen lät, stående en sten, höra sina visor och polskor. Muntert svängde en ringdans snart kring elden, gnistorna yrde.

När eldar gjordes upp vid vägen och stekpannorna kommo fram, skötte var och en sitt göromål tigande och med ängslig brådska. Också Jutta blev småningom mer fåordig och satt ofta tyst och såg åt sidan, som om hon hade lyssnat efter något. Det hade kommit en rad av ljusa dagar, men ofta blevo de ändå långa.

Därpå rådslogs om vad som kunde göras för de strandsatta. Att ut i natten och båda upp folk i mörkret var bortkastad möda; att tända eldar i strand var farligt, emedan det kunde vilseleda fartyg, om skenet verkligen förmådde genomtränga tjockan. Pojkarne kobben ansågs ingen nöd vara med, men värre såg det ut för Carlsson.

Nu var det bliven sed, att frun och pastorn skildes vid stättan, och ringade de djuren, vilkas gång var känd som harens, och när frun fick opp, ropade hon ho-hå, ho-hå, och opp-opp-opp-opp! Det hade varit regn i flera veckor, att älgen stått ini moraset storskogen; men nu hade vädret vackrat, och det sken som gröna eldar ini björkhagen.

Men ute i ängar och backar vandrade par om par i det daggiga gräset under stjärnhimmelns svaga skimmer, för att vid hödoft och syresång släcka eldar, som tänts av stugans värme, kornvinets starka ande och musikens vaggande tramp.