United States or Guatemala ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hösten 1895 är det jag som tar och skriver honom till för att söka hans bistånd såsom utgivare av mina naturhistoriska skrifter.
Men i natt, då månan sjunkit, smygen Till den lilla ladan mellan bergen, Där mot skogssjön Mättäkoski krökes; Där är stället, där skall röfvarn finnas, Hvilande i natt bredvid sin maka, Där skall jag ock finnas, käck till bistånd." Sagdt, och värden åter: "Ingalunda, Gamla granne, får du gå tillbaka; Låt de friska styra och blif hemma."
Men tänk, om endera av oss kom i behov, så att det egna inte förslog till liv och uppehälle? Vill då inte kärleken ge bistånd? frågade hon och spratt upp. Kom du i nöd, Albert, skulle inte jag skänka dig av mina medel, så länge jag hade, och jag fann att du inte var en förskingrare, en usel en. Och blev jag mycket fattig, så kan det ju även hända, att du ... att du skulle vilja skänka mig något?
EURYSAKES. Två män allenast varsnar jag, den ena ung, Af ålder böjd den andra, båda torftiga Och vapenlösa båda. TEKMESSA. Ingen fara då, Låt oss gå närmre! Hör man, om jag talar ren? EUBULOS. Välkommen åter, drottning, från ditt ädla värf Att räcka hjälp och bistånd. Om jag anar rätt, Är denne främlings räddning nu din glada lön. TEKMESSA. Eubulos se, betrakta honom, märker du En likhet ej?
Här jag lefvat nu med likars bistånd, Som en rotlös gran mot andra fallen, Tung för mig, en börda för min nästa; Lifvets gåfva vill dock än jag skatta, Om från striden, nära kyrkan hållen, Än med seger hem den ädle kommer." När den gamle hört det sista ordet, Gick han ut, som om från glöd han ilat; Aftonrodnan var dock bleknad redan, Innan kyrkobyn han hinna kunde.
Om jag följer spången genom skogen, Hinner jag till middan väl ett hemman Och är här med mat i kväll tillbaka. Ingen, om han här i nejden ser mig, Skall åt förarn Anton neka bistånd." Prisande hans mening, svarte Adolf: "Väl, så långt, som mina krafter tåla, Skall jag villigt bära dig på spången; Sedan gå, och före Gud dig åter!"
Till bistånd var Beredd och snar Med tröst och råd, Med verk och dåd, Till Jesu fröjd och ära. Ja, Jesu, du som lidit har För vän och ovän lika, Din kärlek läre oss enhvar Att ej vår nästa svika; Om känd han är, Om främling här, Går nöd uppå, Vi hjälpa må Och ej från honom vika.
Ren svårt sårad var en af de båda och famnade marken Utan att resa sig mer, och den andra begynte att tröttna. Själf med geväret i handen, beredd att värja mig ständigt, Stod jag och hoppades än, då en ryttareskara i fjärran Syntes och störtade fram i galopp till kamraternas bistånd. Då var ute med allt.
De anstormande järnböljorna brötos dock emot förhuggningen, varöver endast några få lyckades sporra sina hästar, medan andra försökte intränga genom dess trånga, slingrande öppningar. Lederna råkade i oordning. Trängsel uppstod. De enskilda ryttare, som kommit över förhuggningen eller fastnat mellan de hopvräkta trädstammarne, sågo sig lämnade utan bistånd.
Se, Faraos värn skall bliva eder till skam, och tillflykten under Egyptens skugga skall bliva eder till blygd. Ty om ock hans furstar äro i Soan, och om än hans sändebud komma ända till Hanes, så skall dock var man få blygas över detta folk, som icke kan hjälpa dem, icke vara till bistånd och hjälp, utan allenast till skam och smälek. Utsaga om Söderlandets odjur.