Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !


*Fienden i trenne läger stod i går vid Jaboks flod.* Lägren voro tre, troligen af den anledning att de utgjordes af trenne olika folk: Midianiter, Moabiter och Ammoniter. Jaboks flod rinner genom landet, öster om Jordan. Hyænor, Panthrar o. d. rofdjur utgå om qvällen rof från sina snår och klyftor samt återvända dit vid dagningen.

Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad. De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap. De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar. Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.

AbrahamHan svarade: »Här är jag sade han: »Låt icke din hand komma vid gossen, och gör honom intet; ty nu vet jag att du fruktar Gud, nu du icke har undanhållit mig din ende sonNär Abraham lyfte upp sina ögon, fick han bakom sig se en vädur, som hade fastnat med sina horn i ett snår; och Abraham gick dit och tog väduren och offrade den till brännoffer i sin sons ställe.

Men var människa vare snar till att höra och sen till att tala och sen till vrede. Ty en mans vrede kommer icke åstad vad rätt är inför Gud. Skaffen därför bort all orenhet och all ondska som finnes kvar, och mottagen med saktmod det ord som är plantat i eder, och som kan frälsa edra själar. Men varen ordets görare, och icke allenast dess hörare, eljest bedragen I eder själva.

Mer skulle jag dock ha att frukta av din egen döpte konung. Men nu sitter han som en lake i en mjärde. Han törs inte ens skicka ut svennerna efter en skinka eller gås. Och när de bultade porten, blev den icke öppnad, och det var därför du var snar att in till mig i stallet. Först när det blev mörkt, vågar han kanske sig flykten.

Men allra lyckligast var hon öfver, att icke behöfva och lägga sig klockan åtta. Den tiden var redan inne, men ännu stod solen öfver den taggade bergåsen i väster, och ännu kvittrade löfsångaren från alla trädgårdens buskar och snår.

Bland snår och ris, bland frost och is, Bland hunger, kval och strid, Här vid ditt bröst jag har min tröst, Min värma och min frid." "Ack, hulda, nej, du får det ej, Blif här, ej mera min! Hvar sorg, vild, gör tiden mild; Han mildrar äfven din. Hvad skall vår stad, dess tungor hvad Ej hvässa skarpt som svärd, Att hugga ned ditt rykte med, Sen man försport din färd?"

Men kan det inte längre fortgå. Ett klart ljus är hämtat från Österland, och många händer skydda redan om lågan, att ingen vind mer förmår släcka den. Hälsa du den rövaren från mig, att gör han inte snar bot och skickar rikliga soningsgåvor, blir det nödvändigt att skilja hans huvud från halsen jämnt mycket, att ett skarpslipat svärd kan slinta emellan.

Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet; han giver dem trygghet, att de vila, och hans ögon vaka över deras vägar. När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka ned och som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.

blid och hjärtelig han är, snar att med oss vara, Behöfver för den, hjälp begär, Ej sina håfvor spara; En konung öfver himmelrik, Gör han sig själf den minste lik Och är oss som en broder. O himlafröjd att tänka , Att den, Guds spira äger, Ej vill den ringaste försmå, Men endast hjärtat väger, Att den, högt sin tron har satt, Vill blifva allas del och skatt, Som honom efterlängta!