United States or New Zealand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han såg ut som en stavkarl med påse, där han vandrade bort över gravfältet. Säcken var så tung, att han ofta måste stanna och luta sig mot minnesstenarna. Högbor! ropade dvärgen och vände sig återigen inåt landet. Jag hör blotbrudarna öppna porten till Uppsala tempel, och på tunet vid kungsgården springa svennerna med skridljus.
Hans steg dogo bort på den isfrusna gårdsvallen och det blev rykigt och mörkt i salen, ty svennerna spottade på fingrarna och nöpo om ljuslågorna. För att få något lyse, plockade de ned de utbrända facklorna från väggen och kastade dem på härden. Där flammade de upp för en kort stund. Julia och Julitta höllo på att bädda Ulv Ulvssons stora lucksäng med åkläde och fällar.
Och om han sätter dig i fängelse. Ja, så sover jag inte bättre i själastugor och härbärgen. Valdemar steg ur sadeln. Han kastade tygeln åt svennerna, men hästarna ströko baklänges, så att han blev stående alldeles ensam. Han höll ännu fru Luitgards ridspö, som han hade lånat under färden. Överst på kullen flämtade en glödhög med små lågor, och en skepnad rörde i den och läste besvärjelser.
Men det visste hon förut, och det brydde hon sig nu icke om. Hon hörde, hur hennes egen likkista blev igenspikad om henne. Men det skulle dröja länge till dess, och vad hon ville veta, det var bara, att kistan icke var vit, att det icke var en gammal jungfru, som svennerna buro till graven. Betydelselöst avlägset blev allt för henne utom den fråga, som viskade ur vart pulsslag.
Ingenting annat syntes än dörren till härbärget och dörren till stekarhuset, som lyste mot varann som två brinnande gap. Just när svennerna buro in kannorna hördes ett häftigt oväsen. Det lät som en marknad, ty somliga röster skrattade och somliga sjöngo, och trumpeter och pipor gnisslade. Hovar snubblade mot tröskeln, och några män kommo inridande i själva salen.
Skryta? Det skulle du nog också kunna, om du hade mod att sjunga ut, kom det från andra sidan. Magnus stötte upp dörren. Vem tala ni om? frågade han. Hur våga ni? En av svennerna, som upptäckte riddarsporrarna, vinkade åt honom. Kom med, skall du få se något, sade han och förde honom över golvet till en låg dörr. Här i järnbeslaget ha vi plockat bort en av nitarna, och du kan titta i hålet.
Det är väl svarat, menade svennerna och avkastade sina kvinnokläder. Sedan blandade de sig i folkmängden på marknadsvägen. Ända till hundra dagars avlat hade utlovats, och gårdar och härbärgen kunde snart icke rymma fler människor. Äntligen grydde den stora dagen, då helgedomsskrinet skulle bäras över slätten till den nya kyrkan.
Tomas, dansande med ringen, Ger en vink åt sina svenner, Att de skulle hämta hästar, Hämta dit hans fux och skymmel. Svennerna förstodo genast, Förde fålarna till ringen, Förde dit hans fux och skymmel. Tomas hoppar opp på fuxen, Lyfter Mara opp på skymmeln, Och de flyga genom lunden, Såsom stjärnor fly på himlen.
Mer skulle jag dock ha att frukta av din egen döpte konung. Men nu sitter han som en lake i en mjärde. Han törs inte ens skicka ut svennerna efter en skinka eller gås. Och när de bultade på porten, blev den icke öppnad, och det var därför du var så snar att gå in till mig i stallet. Först när det blev mörkt, vågar han kanske sig på flykten.
Häll i åt konungens broder, rött vin eller blankt, allt efter tycke, befallde herr Svantepolk svennerna. Så fort Valdemar hade tömt en kanna, begärde han en ny. Under tiden började han tala med riddarna, som drogo sig litet åt sidan från honom. Döden har gått fram bland fränder och fiender, sade han.
Dagens Ord
Andra Tittar