Medan nu Belsassar var under vinets välde, befallde han att man skulle bära fram de kärl av guld och silver, som hans fader Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem; ur dem skulle konungen och hans stormän, hans gemåler och bihustrur dricka.

Ty vad drottningen har gjort skall komma ut bland alla kvinnor, och skall leda till att de förakta sina män, de ju kunna säga: 'Konung Ahasveros befallde att man skulle föra drottning Vasti inför honom, men hon kom icke. Ja, redan i dag skola furstinnorna i Persien och Medien, när de höra vad drottningen har gjort, åberopa detta inför alla konungens furstar, och därav skall komma förakt och förtret mer än nog.

Med skyndsamma steg återvände de till slottet, rodde över sundet, gingo uppför torntrappan och inträdde i kammaren. Tag av dina kläder och sov! befallde Sorgbarn. Riddaren lydde. Sorgbarn svepte sig i sitt täcke, lade sig sin matta och somnade genast. Sanduret viskar, de bleknande stjärnorna blicka in i tornkammaren, riddaren sover i sin säng, pilgrimen sin matta.

lät konung Hiskia bittida om morgonen församla de överste i staden och gick upp i HERRENS hus. Och man förde fram sju tjurar, sju vädurar och sju lamm, ock sju bockar till syndoffer för riket och för helgedomen och för Juda; och han befallde Arons söner, prästerna, att offra detta HERRENS altare.

Om söndagarna brukade Vilhelm stanna hemma hos sin mor, läste de tillsammans och följdes åt ut för att höra Guds ord. Men Vilhelms husbonde brydde sig icke om hvilodagens helgd. En gång befallde han sina arbetare att göra ett arbete färdigt söndagen. Vilhelm visste icke hur han skulle göra.

Häll i åt konungens broder, rött vin eller blankt, allt efter tycke, befallde herr Svantepolk svennerna. fort Valdemar hade tömt en kanna, begärde han en ny. Under tiden började han tala med riddarna, som drogo sig litet åt sidan från honom. Döden har gått fram bland fränder och fiender, sade han.

HERRE, min Gud, din hand vända sig mot mig och min faders hus, men icke mot ditt folk, att det bliver hemsöktMen HERRENS ängel befallde Gad att säga till David att David skulle åstad och resa ett altare åt HERREN jebuséen Ornans tröskplats. Och David gick åstad grund av det ord som Gad hade talat i HERRENS namn.

sade David: »Gud har brutit ned mina fiender genom min hand, likasom en vattenflod bryter nedDärav fick det stället namnet Baal-Perasim. De lämnade där efter sig sina gudar; och David befallde att dessa skulle brännas upp i eld. Men filistéerna företogo ännu en gång plundringståg i dalen.

Ty det som konungen begär är alltför svårt, och ingen finnes, som kan meddela konungen det, förutom gudarna; och de hava icke sin boning ibland de dödliga. blev konungen vred och mycket förtörnad och befallde att man skulle förgöra alla de vise i Babel. När alltså påbudet härom hade blivit utfärdat och man skulle döda de vise, sökte man ock efter Daniel och hans medbröder för att döda dem.

Men vände sig ännu en gång om och sade: Daniel är allt ute sitt håll, han. Och letar efter gumsen. Vilken gumse? Mors röda gumse, vet jag. För den har de tagit ur stallet. Ja, vad fan angår det mig? röt länsman. Gör som jag sagt. Anders nickade och gick. Länsman vinkade åt gästgivarn. Tag gossen där, befallde han. Gästgivarn stirrade honom. Ska jag ta pojken? Gör som jag säger! röt länsman.