United States or Oman ? Vote for the TOP Country of the Week !
En teater går med dåliga hus en längre tid; man letar i en teateralmanacka; alltid hittar man en födelse- eller en dödsdag och man anstaltar om en uppgrävning med prolog.
Du vill hitta något har du funnit det? Letar du efter bevis för en odödlig själ? Låt oss antaga att jag har en själ, ropade David ivrigt, i det han stirrade in i den gamle prästens rynkiga ansikte, inte nervsystemets själ eller hjärnans själ utan något mitt eget riktiga jag. När jag dör flyger det likt en fågel ur kroppen. Vart skall han då ta vägen, den konstiga Fågel Jag?
HON. Som mitt? O, då behöfves tröst! Men säg, hvar skall jag hämta den ifrån? Den har jag sökt, som molnet i sin irring En fristad söker, såsom vattenfågeln I vassens mörker letar sina ungar, Som blöda ren i jägarns hand. O, tröst Har icke jag, du arme like! Fick den Af mänskor ej, af himlen ej, af jorden ej. Jag har en saga; vill du höra den, Så underlig och dock så sann? Jag såg den själf.
Besynnerligt att fläsket skall lägga sig på låren, där det inte gagnar och lämna ryggen ranglig, som en ungsraka och frusen som en marskråka. Men Skapelsen är ett kapitel som en aldrig kunnar i. Äss han nu har gått till Gruvkärret, Daniel, så är saken klar. Inte letar en efter gumsen i kärret och inte lurar en mor sin heller. Nej, inte om hösten, inte.
Runt om i landet blev han känd, och när bondhustrun såg honom utanför grinden, sade hon: Det är den olycklige husbonden på Folketuna, som rider omkring och letar sitt barn. När han icke var ute och sökte, tycktes det honom, att han förspillde sin tid i sysslolöshet.
Men vände sig ännu en gång om och sade: Daniel är allt ute på sitt håll, han. Och letar efter gumsen. Vilken gumse? Mors röda gumse, vet jag. För den har de tagit ur stallet. Ja, vad fan angår det mig? röt länsman. Gör som jag sagt. Anders nickade och gick. Länsman vinkade åt gästgivarn. Tag gossen där, befallde han. Gästgivarn stirrade på honom. Ska jag ta pojken? Gör som jag säger! röt länsman.
Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider, eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd, du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand? Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!
Ja visst springer dom. Jag letar fort fram en låda med fotografier över allt möjligt som jag själv tagit. Där är också en fotografi av några hästar på en kapplöpning. Jag visar honom den och säger: Ser du att hästarna springa? Inte! svarar han. Då är jag på det klara med saken. Jag skulle kunna säga till honom: Olyckliga barn. Du har utan att veta det upptäckt konsten.
Ingevald höll fast hans händer. Med åter uppflammande häftighet berättade han om Soldis och hennes död, om faderns fostbrödralag med Älg Klubbehövding och allt, som hade tilldragit sig på Folketuna. Ack, att du kunde göra mig till en god människa, jämrade han, så att jag bleve som en lövsal, där var sångfågel får kvittra men ingen hök letar sig in.
Nu går en vinter om den går och sedan fångar oss våren i skären igen! Vi skiljas och jag letar efter nyckeln till porten. Då, med ett, står en liten sak rätt upp och ned i min hjärna: Anna-Claras chokladkaka ! Jag har glömt att hämta chokladkakan på översta hyllan i allra minsta garderoben! Jag ser henne sitta där uppe i sin vita säng och bara vänta.