United States or Republic of the Congo ? Vote for the TOP Country of the Week !
Gör nu med mig vad du vill. Jag är icke rädd för dig. Olycklige, sade Krysanteus bleknande och med en blick på de kringstående, som hörde denna farliga bekännelse; ditt förstånd är förvirrat. Dina ord kunna icke tillräknas dig ... Mina vänner, fortfor han till åhörarne, denne gosse vet icke vad han säger. Jag vet det alltför väl, I egyptier, som förtrycken Israel.
Om så är, låt oss då underhandla för att se, om saken kan uppgöras i godo. Ingen underhandling, du tempelskändare! ropade patern och red fram mot vagnborgen hastigare än folket hann följa honom. Se dit och låt beveka er, sade hövdingen och pekade på eken, som syntes högt över vagnborgen, emedan hon stod på kullens topp. Erland! utbrast patern bleknande. Ja, riddarens son.
Det låter dock förklara sig, sade främlingen. Försynen har velat, att din fader Petros just i dessa dagar fått ett medel i ägo, som osvikligt tillvinner honom även de kejserliga gunstlingarnes hjärtan. Och detta medel? frågade Eufemios bleknande. Är penningen. Ah, tänkte Eufemios, jag anade det. Han tillade högt: Främling, du förtalar min fader biskopen.
Hugad är drotten nu att tala, Svärja han vill sin ed, det är löftets stund. "Upp", talar han, "lyssnen, I män, Den gamle ekens svällande sommarlöf, Vuxna på nytt kring gråa stammen, Härjad af stridens stormar så mången gång. Hvem finnes blande eder som ren På blomsterängar kufvade fjärlar, när Fjärran på Morvens strand Dunkomar Bleknande bet min glafven med blodig tand?
Den enda tröst, hans stolthet pekar på, är att kasta lifvets bleknande fröjd och storhet bort och dö. Först när gudarnas straff drabbar honom och han förödmjukad nödgas erkänna dem, kommer han i Morannals ställning och är, såsom krossad och böjd, i större mening glad och segrande, än han var under sin förmenta storhet.
Han avbröt förrättningen vid altarringen och gick Annæus Domitius till möte. Du här, min son? Vad har föranlett din så oväntade återkomst? frågade biskopen bleknande, men utan att förlora fattningen. Jag har återkallats hit av det förfärliga upplopp, som började här efter min avresa. Jag frågar dig, Petros, vem har anstiftat det?
Med skyndsamma steg återvände de till slottet, rodde över sundet, gingo uppför torntrappan och inträdde i kammaren. Tag av dina kläder och sov! befallde Sorgbarn. Riddaren lydde. Sorgbarn svepte sig i sitt täcke, lade sig på sin matta och somnade genast. Sanduret viskar, de bleknande stjärnorna blicka in i tornkammaren, riddaren sover i sin säng, pilgrimen på sin matta.
Prisad vare min lyckliga stjärna! Den ädle Krysanteus! Ah! mumlade Pylades bleknande, jag börjar förstå ... Underhandlingarna äro slutade, fortfor Annæus Domitius med höjd röst. Vad betyder detta oväsen, dessa rop, denna folksamling? Vad har hänt under min frånvaro? Är ett upplopp å färde? Vågar man störa lugnet, kränka lagarne, förakta kejsarens majestät? Lysande och ädle herre!
Och dock hörde jag dig sjunga den första gången vi sågo varandra, då Grip ville bita dig och jag var elak mot dig. Varför vill du icke sjunga nu? Är du sorgsen? Ja. Varför är du sorgsen? Har jag förtörnat dig? Du! Nej, Erland! Jag vet icke, varför jag är sorgsen... Dock, måhända är det därför, att vi en gång skola skiljas... Skiljas! utbrast Erland bleknande. Vill du icke alltid stanna här?
Och himmelskt leende utsträckte han sin hand, och på jungfruns skuldror skimrade vingar och i glansen af hans ljus knäböjde med nedsänkt svärd den sårade ynglingen. Men då den himmelske åter bortgick, sjönk ynglingen bleknande tillbaka och jungfrun böjde sig sakta öfver honom, löste med en kyss hans ande och flög med den, ej till Manala mer, men till ett högre hem. En Dröm.
Dagens Ord
Andra Tittar