United States or Tonga ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nu säljer var firma i egen bod och konkurrerar ihjäl sig själv. Men tiden mognar. Monopoltiden, trust-tiden. En skall vara herden. Till hans förfogande skola vi ställa världens förnämsta maktmedel, kvinnan och penningen. Men kvinnan kan endast den handhava, som är ren. Du? Hagelin drack och fortsatte: Kristus är död, men hans namn lever. Hans namn är ett välkänt och gott firmamärke.
På helt annat sätt dömer en man, som sjelf lefvat bland folket och hyser medkänsla derför, om dess sträfvande efter materiel förkofran. "Äfven för den såsom penningsniken ansedda Värendsbon", säger i den förut anförda berättelsen kyrkoherden Kronblad i Linnaryd, "är penningen icke ändamål utan blott medel.
Fira er skulle jag, bygga för er, plantera och laga Allt, som ni funne det bäst, och penningen skulle ej sparas. Ve, att ej sommartiden också köpmänner besöka Landet och hämta oss kram! Jag säger, en klädning af siden Såge ni ren i er hand, om den kunnat vägas med guld opp."
Det låter dock förklara sig, sade främlingen. Försynen har velat, att din fader Petros just i dessa dagar fått ett medel i ägo, som osvikligt tillvinner honom även de kejserliga gunstlingarnes hjärtan. Och detta medel? frågade Eufemios bleknande. Är penningen. Ah, tänkte Eufemios, jag anade det. Han tillade högt: Främling, du förtalar min fader biskopen.
Till sin förlustelse håller man gästabud, och vinet gör livet glatt; men penningen är det som förlänar alltsammans. Uttala ej ens i din tanke förbannelser över en konung, och ej ens i din sovkammare förbannelser över en rik man; ty himmelens fåglar böra fram ditt tal, och de bevingade förkunna vad du har sagt. Sänd ditt bröd över vattnet, ty i tidens längd får du det tillbaka.
Kyparen bär den till mig, vilken skymf! och låter mig i hövliga ordalag veta att den unge mannen hade hittat penningen under mitt bord och trodde att den var min. Jag skämdes! och för att stilla min vrede beställer jag en absint till. Absinten är kommen, och jag har det bra, då en otäck stank av svavelammonium kväver mig. Vad det var?
Härtill bidrog även hans förakt för penningen; när han icke längre jagades av fordringsägare, utan tvärtom ånyo ägde penningeutlånarnes fulla förtroende, så glömde han även sina skulder och levde som förr i dagens glädje, ehuru denna numera bar en annan dräkt och ägde ett ädlare skaplynne än förr. Hans glädje hade likväl under dessa dagar varit långt ifrån oblandad.
Det är missbruket af den civiliserades sparareinstinkt och icke bruket, som skapar detta slags människor. Ingen behöfver vara rädd för detta missbruk af vanan, om han alltid kommer ihåg, att det öfverskott af rikedom, han har, är ett heligt pund han fått att förvalta till sina medmänniskors bästa. Människan skall alltid vara husbonden och penningen den nyttige tjänaren.
Den märkliga orsaken till adelskapets uppkomst var glömd, och familjen levde som fattiga adelsmän. Men det var något som gnagde och gnagde. Äran fanns ju, men penningen saknades alltjämt, och ingen av ätten vågade numer slå sig på den föraktade köpenskapen; skölden måste hållas blank och familjen måste söka sin utkomst i statens tjänst.
Detta är det förhärskande sinnelaget hos mig, då jag ju aldrig har eftersträvat samhällets hedersbetygelser eller oktrojerade makt. Vidare kärleken till välstånd och rikedom för att kunna befrämja det allmänna bästa. Du vet att jag har brytt mig föga om vinning och föraktat penningen.