United States or Cuba ? Vote for the TOP Country of the Week !


Alldeles som ett visst kvantum förödmjukelse ger ett visst kvantum hat. Nu räknar jag tolv timmars oblandad glädje, som komma mig väl till pass Ja, vägen är lång, avbröt gumman. Kärran, greven ska låna, står förspänd. Och vid det här laget har nog Daniel röjt undan det värsta bråtet från vägen. drick nu i herrans namn och ge sig i väg. Men greven ställde ifrån sig glaset.

Denna röst skall ha tillhört en regementsofficer, som känt gossen och hans far från barndomen och lärt värdera båda. Faderns glädje var gränslös, när han kom in i vaktrummet om morgnarne och fick stanna vid dörren samt tilltala sin son med namnet löjtnanten, och sonen inför truppen ropade upp styckjunkar Lundqvist. Men sonens glädje var icke oblandad.

Härtill bidrog även hans förakt för penningen; när han icke längre jagades av fordringsägare, utan tvärtom ånyo ägde penningeutlånarnes fulla förtroende, glömde han även sina skulder och levde som förr i dagens glädje, ehuru denna numera bar en annan dräkt och ägde ett ädlare skaplynne än förr. Hans glädje hade likväl under dessa dagar varit långt ifrån oblandad.

Erland är lycklig med sin maka; men hans sällhet är ej oblandad, och vilken jordisk lycka är väl det? Han har i stridernas vimmel urladdat sin ungdoms eld; manligt allvar, stundom övergående till dysterhet, vilar hans panna; han har prövat livet och människorna; nu söker han vid den husliga härden, i stillhet och glömska, sin jordiska trevnad.

Jag avskyr denna fega lära att njuta måttligt för att njuta länge. De söka nöjet, men att uppblanda det med en stadigvarande fruktan för överdriftens följder och därför finna de icke vad de söka. De blanda gudarnes vin med människonaturens uslaste drägg, som är feghet. En sådan blandning var mig vämjelig. Jag sökte njutningen oblandad och gick min bana utan att se till höger eller vänster.

Han såg en kvinna, skönare än hans inbillning kunnat skapa, sorgsnare, där hon knäböjde över den döde gossen, än all den sorg som riddaren kunnat tänka sig ty den sorg han hitintills sett hade alltid varit blandad med svaghet och begär efter tröst eller ock med förtvivlan eller ock med vrede, men denna sorg var enkel och oblandad och intet annat än sig själv.

Det var ju den förste verklige representant för det nya Frankrike hon råkade hon, som länge blott talat med Republikens hånande fiender; den förste, vilken med oblandad beundran och entusiasm talade om Förste Konsuln och vad han uträttat i dessa månader efter Brumaire.