United States or Central African Republic ? Vote for the TOP Country of the Week !


Fattigdom, ålagd af grymhet som förödmjukelse, icke framkallad af nöd. Han beklagade sig för bröderna, men de sade att han icke skulle vara högfärdig. Klyftan, som olika bildning dragit mellan dem, var öppnad. De tillhörde nu olika samhällsklasser och de grupperade sig faderns sida, såsom klasskamrat och den magtegande.

Hon kastade dem blott ifrån sig med en främmande afvisande stolthet. Men just detta retade. Det var liksom en förödmjukelse för honom i det. »Kan det aldrig bli nog med hyckleriutropade han. »Vill du neka till att det var för mig du inredde rummen

Medgif, att var. Agnes såg skyggt upp till henne, mumlade något och brast i häftig gråt. Det var hälften förödmjukelse, hälften vrede, och dock låg derunder en önskan att, om möjligt, återvinna Hannas aktning. Jag är icke van att vara sann, snyftade hon, jag bjuder icke till att vara det. Men kanske .

Jag insåg mer och mer, att du är mig överlägsen ej endast hjärtats, utan även tankens vägnar. Min kärlek blandade sig med beundran, min beundran med förödmjukelse.

Rundqvist kom med snäppan och ville slå åder, men jagades bort, och när han inte fick sin vilja fram, bad han att åtminstone läsa något över den sjuke, för han kunde en läsning över vattusiktiga får, men han fick inte alls befatta sig med prästen och ingen annan heller av karltroppen. Men Carlsson smög upp sin kammare, ensam denna gång, för att undanröja spåren av sin förödmjukelse.

Kanske grumlas din självprövning av tankar jordiska ting, av fruktan för din timliga välfärd. Denna fruktan skall förjagas. Förr hör du mig icke, och jag undrar ej däröver, ty att predika för en drunknande är en galenskap. Man drager honom först ur djupet och predikar sedan. Således, är din egendom för slösad, rädes du fordringsägare, fattigdom och förödmjukelse, giv mig ditt förtroende.

Jag avstår från att , jag vill ej falla för en som är mig underlägsen, det skulle vara en alltför djup förödmjukelse för mig och för hög ära för honom, Jag vill upptaga tvekampen, försvara mig, och i syfte att skaffa mig klarhet i saken går jag till rue de la Santé bakom Val de Grâce för att träffa en dansk målare, som är förtrolig vän med Popoffsky.

Är det ett ondt att, länge fattig, blifva rik, Att, sen förtryckt man varit, sin konungs hägn Och se, hvad kärt man skattar, blomstra upp i fröjd? Hvad, eller tror kanhända du, att svek blott bor I mina stolta löften, att din värnlöshet Jag gäcka vill med falska förespeglingar? Vid Zeus, ej föddes jag att söka glädje i Den svages förödmjukelse.

Rundqvist kom med snäppan och ville slå åder, men jagades bort, och när han inte fick sin vilja fram, bad han att åtminstone läsa något över den sjuke, för han kunde en läsning över vattusiktiga får, men han fick inte alls befatta sig med prästen och ingen annan heller av karltroppen. Men Carlsson smög upp sin kammare, ensam denna gång, för att undanröja spåren av sin förödmjukelse.

Fadern har tagit fram riset bakifrån spegeln. Söta pappa förlåt mig! vrålar den oskyldige. Men nu är det för sent. Bekännelsen är afgifven. Modern biträder vid exekutionen. Barnet tjuter, af harm, af ilska, af smärta, men mest af vanära, af förödmjukelse. Bed pappa nu om förlåtelse, säger modern. Barnet ser henne, och föraktar henne.