United States or Nepal ? Vote for the TOP Country of the Week !
En växer, en försvagas, En stiger, en gör fall; Den dag, som är, förjagas Af den, som komma skall; Allt skiftar efter hand, Ja, själfva bergen gnagas Till stoft af tidens tand. Gå ut i sommarns lundar, Se, hur de fagra stå! Hvar finns, när vintern stundar, All denna fägring då? Ack, växling, oro, kif, När man det rätt begrundar, Är detta arma lif.
Hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen. Från ljus stötes han ned i mörker och förjagas ifrån jordens krets. Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan. Över hans ofärdsdag häpna västerns folk, och österns män gripas av rysning. Ja, så sker det med den orättfärdiges hem, så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.
Man har trott det sedliga ligga i det blott och bart allmänna , vilket man därför kallat det rena . Man har inte sett, att av all personlighets enskildhet är allenast det förkastligt, som är emot skapelsens sanna mening hos den personen, men att allt annat enskilt hos den, långt ifrån att böra förjagas, är själva det ena villkoret för personen att vara vad den bör.
Låt då gärna de ord, jag talte, försvinna med vinden, Såsom de kommo med den, och blif för den gamle en trogen Maka och gör hans glädje och gläds af hans skatter tillbaka; Akta blott, skåda ej sen, hvad ni än ej skådat, en yngling, Er jämnlike till år och med er jämnlottad i villkor, Se ej ens i en dröm en sådan, att icke hans öga Faller i ert, och en blick, som ej mer förjagas och glömmes, Blir som en törntagg kvar i ert sakta plågade hjärta."
Må de som bedrifvit afguderi och otillbörligt väsende, må de fördrifvas; men se, äfven jag har en moabitisk qvinna till hustru, hvem känner icke hennes fromhet och gudsfruktan; skall det oskyldiga lammet förjagas med rofdjuret".
Se, det oerhörda, aldrig sedda, Såg jag, hörde jag; min furstes maka Såg jag från hans eget slott förjagas På hans egen moders bud. O främling, Tigande, med tvenne späda söner, En vid högra, en vid vänstra handen, Gick hon bort från öfverflöd och lycka Till sin fosterfaders öde koja.
Och med kraft och värma han sin väg beträder Och lik dagens stjärna sig i strålar kläder, Och mot vinternatten kring tyrannens spira Sänder han glödande pilarnas skur. Och då faller härjarn, då förjagas natten, Och en gryning flammar öfver land och vatten, Och mot morgonglansen af den nya dagen Skallar den heliga frihetens ord.
Kanske grumlas din självprövning av tankar på jordiska ting, av fruktan för din timliga välfärd. Denna fruktan skall förjagas. Förr hör du mig icke, och jag undrar ej däröver, ty att predika för en drunknande är en galenskap. Man drager honom först ur djupet och predikar sedan. Således, är din egendom för slösad, rädes du fordringsägare, fattigdom och förödmjukelse, så giv mig ditt förtroende.
Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen, Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?» Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten. Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.
Dagens Ord
Andra Tittar