United States or Western Sahara ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hon pekade den lille för att påminna mig, att min missgärning skall straffas honom ... Hu, det var förskräckligt, sade Myro. Men det är väl endast en inbillning, kära Rakel. Annars vore det hemskt att vara i ditt grannskap om natten, när din moder återkommer. Vi skola låta lampan brinna intill morgonen. Jag törs icke mer vara i mörkret. Att ej din mor får ro i sin grav!

Skulle han också en gång ratas, bli förbigången, trampas under andras hälar, därför att han inte var stark nog, när det gällde? I denna stund hade alla barndomens och ungdomens stora frågor förtätat sig i en enda, i ett enda stort tvivel: Var han olik alla andra? Voro de i grunden alla lika? Var det hela en inbillning, att man var för mera än andra?

Och dock hade dessa ögon aldrig lämnat mig någon ro, de hade städse återkommit för min inbillning, strålande och sorgbundna, gömmande något en gång livsbegärande och andaktsfullt. Om någonsin ett par ögon speglat en själ, var det hennes.

Och i själva verket bekräftar realiteten ett rimligt sätt denna inbillning, att jag till slut tror därpå. Doktorn tyckes mig slitas mellan de mest olika känslor. Ibland är han tankfull, betraktar mig förstulet och behandlar mig med en förödmjukande brutalitet; ibland själv en olycklig vårdar och tröstar han mig som ett sjukt barn.

Har du någonsin hört, att det blifvit allvar af ett skolflickstycke, som slagit ut barnbalerna eller skridskobanan? Jag har aldrig ansett sådant för annat än onödig inbillning. Bella blef tankfull. Jag har sett litet i den vägen, sade hon. Men något inom mig säger, att det är att leka med något mycket allvarsamt.

Ingen människa är utan synd, men jag tror att det ofta är de goda, fromma och renhjärtade, som känna sin skuldbörda tyngst, och hvad dig beträffar skulle jag gärna ställa min själs salighet i borgen för, att de synder du känner tungt och förebrår dig bittert till väsentligaste del bero en öfverdrifven samvetsömhet och en sjuklig inbillning.

Din fader uppfostrade mig till att älska vishet och skönhet. Han ingav mig trängtan till bådadera. Jag ville vara vis, jag ville begripa Gud och världen och mig själv, jag ville inrätta min vandel efter hans eget mönster, och jag var lycklig i min inbillning att kunna göra det.

Men jag vet, att, när jag gifte mig, var jag ung, att jag trodde kärleken vara ett botemedel mot all världens olycka, och när jag såg Elsa strålande och lycklig, när vi följdes åt i skogen och sjön, när jag såg henne bli brun av solen och hennes vita lemmar sköljas av sommarvågen, glömde jag, att olyckan kunde komma, och jag intalade mig att vad jag befarat endast var en inbillning.

När hon gått till sängs, och jag kommit in för att säga henne godnatt, såg hon mig med samma ljusa och djupa blick som förut. »Du ska heller inte bry dig om, att jag talat om, att det var du, som tog ifrån mig min tro», sade hon. »Det har du aldrig gjort. Det har jag bara inbillat mig. Ack, jag har inbillat mig mycket. Jag har visst levat i en enda inbillning

Med ens föll det honom in, att de båda gestalterna, som nyss gledo honom förbi i mörkret, i själva verket voro honom välbekanta. Den ena erinrade honom om Johannes Hall och den andra om Greta men det var ju omöjligt. Det måste ha varit en inbillning. Han stannade obeslutsam framför trappan till Centralstationen; om fem minuter skulle tåget .