United States or Djibouti ? Vote for the TOP Country of the Week !


Också de hade, såsom det trädet, måst fara ned till dödsriket, till dem som voro slagna med svärd; dit foro ock de som hade varit dess stöd och hade bott i dess skugga bland folken. Kan nu något bland Edens träd förliknas med dig i härlighet och storhet? Och dock skall du, såsom Edens träd, störtas ned i jordens djup och ligga där bland oomskurna, hos dem som äro slagna med svärd.

samma sätt skall HERREN göra med alla riken där du drager fram. Frukten icke för dem, ty HERREN, eder Gud, skall själv strida för ederOch den tiden bad jag till HERREN och sade: »Herre, HERRE, du har begynt att låta sin tjänare se din storhet och din starka hand; ty vilken är den gud i himmelen eller jorden, som kan göra sådana verk och sådana väldiga gärningar som du?

Det är er storhet, Gåsevinge, och er lycka, som ni vunnit genom er godsinta efterlåtenhet i världen och ett glas, det kunnat fås," här flög ett ofantligt löje öfver den ädle öfverstens anlete det är er storhet, säger jag, att kunna vara efter er egen smak och er egen öfvertygelse utan att straxt draga hopens ögon er.

Har icke vår Herre gifvit er nog af denna världens rikedom och storhet, fyllt era lårar och låtit er nära bli rådman i staden? Hvad skulle han väl mer göra sin vingård? Men ni bär vilddrufvor, herr Gyllendeg, jag är äldre än ni, jag, och jag kan säga, att ni talar som en dåre."

De talade alla till henne. Alla surrade i öronen henne. De berättade om sig sjelfva, om hvarandra, om familjen Mäienen, familjen Mäienens utmärkthet och om hela verlden i förhållande till familjen Mäienen. Familjen Mäienen, fattig, talrik, obemärkt, hade likväl sin storhet, sin rikedom, sin ryktbarhet. Det var talangens och snillets storhet, rikedom och ryktbarhet.

Varje ord skulle kostat honom möda, och nu var hans själ fördjupad i tankarne den makt, som var lagd i hans hand och om vars inneboende, världstvingande storhet ingen mer än han hade en aning. Själv hade han mer än en aning därom. Han kände denna makt. Han såg medlen och målet klart för sina ögon.

Var det du, som skapat det verk, du skådar, Upp , skapa åter din ungdom själf! Böj ditt sinne, kung, för höge gudar! Deras gåfva din storhet var. Det var Frej, som klädde i grönska tegen, Blott Allfader hägnade landets frid. Tors var kraften, som du kände fordom, När i striden du väldig stod; Hvad du själf förmådde, det var att falla Glömd, som trädet faller i stiglös skog." den gamle.

Men att Gud skulle hålla noga reda människorna, trodde hon icke. Hon undrade just, om icke farmor i det fallet såge en smula smått Gud, därför att hon icke kunde fatta Hans storhet liksom en myra icke kan bilda sig en föreställning om en människa

Äfven för honom klarnar nu ett lif bortom döden, och han utbrister till gudarne: "Jag har lärt er känna, ej jag blyges Att mig böja för er en gång. Mätt jag är lifvet, och jordisk storhet Är mig ringa vorden. Jag går till er." Det är icke mer döden, han ser såsom ett mål, det är ett lif hos gudarne.

Begäret att herska, fåfängan att se andra under sig, att smickras af deras krypande ödmjukhet, känna sin storhet fördubblad vid åsynen af deras ringhet hör sannolikt till de djupast rotade känslorna i vår menskliga natur.