United States or New Caledonia ? Vote for the TOP Country of the Week !
"Förspill icke tiden med prat, herr Gyllendeg", skrek generalen, "utan tag tofflor på fötterna och täcket omkring er och kom ut, ty här är minuten värd ett människolif." "Ja, ja, gode vän", sade herr Gyllendeg, förblifvande orörlig på sitt ställe, "här är minuten värd ett människolif; men hvar får jag tofflor och täcke, fattige man?
Hvad ersättningen beträffar, skall den gå ut på mitt ansvar; för öfrigt synes mig saken sådan, att fråga icke kan bli vid detta tillfälle om en stut formaliter, utan endast om ett halft tjog på hvardera tassen." Herr Gyllendeg tog en viktig min och syntes fundera, om han kunde vara nöjd med ett sådant utslag. Men den sakfällde själf tycktes icke utan förvåning höra denna sin dom.
På de första utfallen, då herr Gyllendeg ändteligen kom till ord, svarade de beklämda bytingarna blott med att taga af sig mössorna, en höflighetsbetygelse, som väl aldrig utfallit, om ej nöden varit ytterlig och stor.
Den enda, som gick sin egen väg och om hvilken ingen visste, hvar han skulle uppträda, var trumslagaren, hvilken, het och ondsint som han var, i förtrytelse lämnade sällskapet efter några helt korta debatter om den plats, han borde intaga. Han ville nämligen med all makt bli en af dem, som skulle omedelbart anfäkta herr Gyllendeg, och hade sina särskilda skäl att afslå alla andra poster.
Men herr Gyllendeg? Om han kommer ut? Tre steg nära farstudörren; närmare stannar jag ej, sen jag klappat på. Men om han kommer? Åh! Då blir det att röra fötterna, och ingenting uträttas. Hela upptåget är dumt; en annan hade kunnat försöka på. Fy, planket är kallt som is" med dessa ord gjorde han ett skutt och svängde sig öfver herr Gyllendegs staket in på hans gård.
Ni talar icke sanning, mor!" skrek herr Gyllendeg i yttersta förbittring. "Jag tar ingen betalning för mina ord, herr Gyllendeg, och vill ni icke tro mig, kan ni låta bli; jag har också ingen skada lidit; hytte jag åt pojkarna, så hytte en åt mig tillbaka, därmed är det kvitt, och Gud välsigne barnen, de behöfva ha sin glädje, också de; det är en rik mans äng, som går till kost."
Sålunda, mente man, skulle händelsen bli fullständig, i det att man finge stadens hela folkström ledd öfver herr Gyllendeg och hans hus samt möjligtvis, vid den allmänna forskningen efter elden, äfven kunde beveka gatpojkarna att företaga sina undersökningar i själfva bagarboden.
Djupt rodnande af harm och ängslan, då han såg det första slaget drabba den lilla kamraten, sprang han fram mot herr Gyllendeg med samma rådighet, hvarmed fågeln, då den ser sina ungar i fara, flaxar för jägarens fötter och vill leda honom från dem.
Jag har ej sett saffran växa på fredade ängar, mycket mindre men jag vet, hvad jag vet, det kommer nogsamt fram i sinom tid, herr Gyllendeg." Här tog hon upp ur sin kjolsäck en snusdosa af koppar och tog sig långsamt en pris, hvarpå hon så illparigt, som hennes svaga ögon medgåfvo, blickade på herr Gyllendeg och fortfor: "Saffran!
"Håll upp, håll upp, munsjör", afbröt honom herr Gyllendeg, som fruktade för hvart ord, vederparten fick tillfälle att framföra, "jag säger, att han går som en rök ur ugnen, bara det blir hett å färde.