United States or Faroe Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !


Om qvällen, när han somnar trött och nytvättad efter alla svettbad, hör han hur tystnaden ringer i öronen och han väntar förgäfves höra klockan slå och tornväktaren tuta. Och vaknar han nästa morgon för att stå upp och leka. Han leker dag ut, dag in, en hel vecka. Aldrig går han i vägen mer och det är fredligt. De små sofva inne och han är ute hela dagen. Fadern syns inte.

Jag säger en dåre inte en elak, som lägger gift i mjölken åt sina hundar och skär öronen av sina hästar, utan en tio gånger farligare, en godhjärtad och solögd dåre, som vill alla väl, sig själv också. Han begår dårskaper med ett segervisst leende, att vi andra nära nog måste fråga, om det är vi, som äro dårarna... Men tyst! Är det någon, som lyss oss?

Dels var där trångt, och dels blef aldrig ett kort bra, om någon stod och såg , för den, som skulle porträtteras, kunde aldrig sitta stilla, sa dansken. Siver drog öronen åt sig. får det vara sin sak! sa han. Sådana där landstrykare kan en aldrig lita ! Ensam får du inte in där. Han kan förtrolla dig. Dansken började svära och bedyra.

Med två steg var han framme vid gruppen, grep Söderbergs minsta vid öronen och lyfte honom av hatten. Söderberg junior grep ögonblickligen hatten och störtade dörren, men icke snabbt nog att undgå att sin hastighet väsentligt ökad av en kraftig spark från Karl Anton. "Barnplågare!" skrek fru Söderberg och rusade mot Karl Anton. "Mördare!" röt herr Söderberg och följde exemplet.

Det var oändligt välgörande för känslan att slippa vara föremål för det slags uppmärksamhet, som männen kalla käringsladder, märk väl, när ej de sjelfve göra deras nästa till föremål för detsamma. Hittills hade jag med fullkomligt lugn betraktat det nattliga laget, men i det ögonblick värden tog upp en lång svart butelj, blef jag hetare om öronen, än elden förmått göra mig.

Men si sådan är jag, moster, att den jag gifter mig med, den håller jag loven med, och har jag alltjämt varit, och den, som kommer och säger annat, den säger ljug. Madamen spetsade öronen och började misstänka ugglor i mossen. , men Ida , ska det inte bli allvar av med henne och Carlsson? undersökte hon.

De talade alla till henne. Alla surrade i öronen henne. De berättade om sig sjelfva, om hvarandra, om familjen Mäienen, familjen Mäienens utmärkthet och om hela verlden i förhållande till familjen Mäienen. Familjen Mäienen, fattig, talrik, obemärkt, hade likväl sin storhet, sin rikedom, sin ryktbarhet. Det var talangens och snillets storhet, rikedom och ryktbarhet.

Aldrig har jag hört en människa prata mycket, som hon pratar; och hennes eviga 'hjärtandes och jämmerli' kan skära öronen sönder folk. Och hvem skall och säga till åt henne! Jag? Vänta får man!

Han fick draga honom i öronen och nypa i hans korta svans, ligga honom och hålla honom i de mest obekväma ställningar.

Särskilt fru Möller var ytterst vänlig, ett alldeles särskilt sätt, Stellan ej kunde klassificera, därför att han aldrig känt sin mor. Han blev nästan förälskad i henne med detsamma. Hon var vacker och såg mycket ung ut, lång och smärt, med milda, blå ögon och rikt blont hår. Och dessutom låg det något drottninglikt över henne: i öronen hade hon nämligen två pärlor.