United States or South Africa ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon nickade för att visa, att hon gillade hans omtanke, och följde honom en smula villrådigt ännu längre ut i mörkret. Hon såg då, att där stod en hel ring av halvvuxna prästtjänare, och hon ville stanna. Vi måste en gång tala ut med dig, Julia, viskade djäknen, men är du inte modig nog att gå med längre bort, så vaknar Inge.
Ty den som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.» Och han sade: »Så är det med Guds rike, som när en man sår säd i jorden; och han sover, och han vaknar, och nätter och dagar gå, och säden skjuter upp och växer i höjden, han vet själv icke huru.
Jag vaknar en söndagsmorgon inemot påsk; promenerar i Luxembourgträdgården, som jag går tvärs igenom; skrider över gatan och träder in under Odéonteaterns arkader; stannar orörlig framför Balzacs blåa romanhäften; tar på måfå hans Séraphita. Varför just den?
Och då han vaknar, känner han igen mig, veknar och Så långt hade jag hunnit, då jag såg dem komma uppe på backen. De skrattade och samtalade lifligt. Vid vägen lågo stockar uppstaplade. Agnes klef upp och gungade öfvermodigt på den yttersta af dem. Antti varnade henne och bjöd sin hand till stöd. Men Agnes försmådde den och hoppade vårdslöst ned, utan att bry sig om Anttis varningar.
I Herrans hand jag lämnar mig, När mina ögon sluta sig; När jag ur sömnen vaknar opp, Är Gud min glädje och mitt hopp. Kär kommer nattens stilla ro, När jag mig Herran fått förtro, Och glad ser jag en dag igen, När jag med Gud får börja den. Min gode hjälpare är han, Som för all nöd mig skydda kan, Min väktare, som hör och ser, När jag ej hör och skådar mer.
Mari drog med qvasten spindelväfvarne från väggen, samlade skohasorna, som förvarats under sängen, tillhopa i en vrå och hviskade sedan åt Hellu: Vagga nu barnet väl, att det inte vaknar. Jag går nu och hör efter, om man inte redan kan börja få arbete från fruntimmersföreningen. Blir mamma länge borta? Bara en helt liten stund. Hellu satte sig på sin förra plats och modren begaf sig ut i staden.
Det är nog ljusrödt och det ger en varm fin ton åt ett mjukt barn-ansigte, der alla drag äro liksom upplösta, ett stort, fylligt, rundt barn-ansigte, som är så rörande renonce på uttryck och som kanske är fult, men som jag böjer mig ner och kysser, så der lätt på pannan, att du icke må vakna, så der oskyldigt som endast en engel med gullharpa anses kunna kyssa ett alldeles själlöst ansigte, som jag böjer mig ner och kysser, derför att derför att jag känner, det der ansigtets alla skiftningar, vet hur det kan lysa upp när stora hjernan 'själen' vaknar och de stora förvånade ögonen slås upp...
Med naturens morgon vaknar Hvarje hjärtas morgon opp. Jag kysser dig och ledsnar ej, Och skall jag nånsin ledsna? Nej! Nu, goda flicka, svara mig, Hvad sällhet kyssen skänker dig! Du älskar den såväl som jag; Nu säg, hvad utgör dess behag? Jag frågar nu, jag frågte nyss Och får till svar blott kyss på kyss.
Om den under sitt lopp genom luften vaknade till medvetande skulle den kanske falla offer för en sådan dess självkänsla smickrande illusion, då den icke visste varifrån den kom och vad som drev den ned mot marken. Människan är just i en liknande situation. Omedveten födes hon hit till världen och vaknar till medvetande, sedan hon väl börjat sin verksamhet.
I morgon, då du vaknar, så minnes du mig som en svår dröm, vars intryck bortföres med dagens vind. Singoallas bild skall sedan icke störa dina tankar, hennes namn aldrig ljuda i ditt öra; hon är för dig försvunnen, som om hon aldrig varit.