United States or Montserrat ? Vote for the TOP Country of the Week !


Felet sitter icke i hufvudet utan i handen.» »Ickehärmade han godmodigt. »Det är sjelfva det sega, uthålliga arbetet som du behöfver lära.» »Du kan ha rätt. Jag är inte rädd för arbete men jag har ingen uthållighet. Jag vill ha resultatet åtminstone nära, att jag kan skymta det. kan jag spänna i det knakar i hjernan. Min pjes skref jag tre dar.

Orden hördes tydligt, men hon kunde inte fatta deras mening. Hennes hufvud kändes som en klump och hjernan var slö. Hon trodde att hon skulle falla, eller att förståndets sista gnista hade slocknat. Men den slocknade ej; bakom all denna förvirring kyttade den ännu, och ej heller föll hon. Slutligen flyttades stolarna, några ord yttrades och sedan aflägsnade sig rösterna till tamburen.

Läkaren var orolig öfver den långa svimningen. Det är troligen en svårare kontusion åt hjernan eller ryggmärgen och kan vara farligt. För henne varsamt hem, jag kommer efter om en stund. Det var ett slag för gamla Lena, när karlarne med båren stannade ute gården och hon fick se Bellas ljufva hvita ansigte kudden.

Men ibland måste hon med en känsla, som om hon vore en stor brottsling bekänna: »Kokt aborre och saftsoppa» eller något liknande. Och visste hon hvad som väntade henne. »Kokt aborre? Några små, magra pinnar med ben i? Och saftsoppa! Åt folk som arbetat med hjernan fyra timmar å rad! Nej, min bästa Molly, det duger inte

Eljes är det alltid , att länge stämningen vara, gitter jag inte. Dels af maklighet, dels af en slags motvilja att slita den i stycken. Det är för resten synd; det är slöseri med andens medel. Som t.ex. när man ligger om natten och inte kan sofva. Hufvudet bränner och ur hjernan myllrar tanke tanke fram. Man borde tända ljus, tag i pennan och skrifva det ner allt.

Det är nog ljusrödt och det ger en varm fin ton åt ett mjukt barn-ansigte, der alla drag äro liksom upplösta, ett stort, fylligt, rundt barn-ansigte, som är rörande renonce uttryck och som kanske är fult, men som jag böjer mig ner och kysser, der lätt pannan, att du icke vakna, der oskyldigt som endast en engel med gullharpa anses kunna kyssa ett alldeles själlöst ansigte, som jag böjer mig ner och kysser, derför att derför att jag känner, det der ansigtets alla skiftningar, vet hur det kan lysa upp när stora hjernan 'själen' vaknar och de stora förvånade ögonen slås upp...

Först när han blef äldre och lärde känna ett stort antal menniskor och tankeapparatens mekanik, kom han den idén att hjernan är en underlig ting, som går sina egna vägar, och menskorna äro nog sig lika äfven i det dubbellif de föra: det som syns och det som icke syns, det som talas och det som tänkes tyst.

Han fick vingar under benen, väskan slog honom i ryggen, tinningarne bultade, hjernan hoppade under pulsarnes våldsamma slag. När han kom i kyrkgårdsgrinden såg han att klasserna voro tomma. Det var för sent. Pligten var för honom som ett gifvet löfte. »Force majeure», tvingande nöd, intet kunde lösa honom.

Hon kände ingen plåga, men en underlig tryckning i hjernan och samma gång en förfärlig oro. Ingen klar tanke uppstod mer hos henne, hon förmådde inte tänka, fast hon nog hade velat. Hon försökte bedja. Förskjut mig inte, käre fader, förbarma dig, kom till min hjelp... Men det kändes, som om Gud försköt henne från sitt ansigte och kastade henne ned i mörkret...