United States or Chad ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han pustade röken betänksamt ut, och den steg rätt opp i den vindlösa luften. Bredvid stod prostinnan och strök prästkragar på en strykbräda över en stolskarm och hundkojans tak. Herr Lundstedt gick fram med väskan, lämnade den ifrån sig, och hälsade ett god afton. Pastorn öppnade väskan med sin egen nyckel, tog upp kungörelser och tillkännagivanden, Väktaren och Stiftstidningen.
Nilenius funderade ut något, och medan Tun-Lars lipade, blåste och på alla sätt gjorde sig galen, viskande och tjattrande och ibland jamande som en katt, satte Nilenius ned väskan, böjde sig mödosamt ned mot dikeskanten och plockade pustande en handfull maskrosor.
Han fick vingar under benen, väskan slog honom i ryggen, tinningarne bultade, hjernan hoppade under pulsarnes våldsamma slag. När han kom i kyrkgårdsgrinden såg han att klasserna voro tomma. Det var för sent. Pligten var för honom som ett gifvet löfte. »Force majeure», tvingande nöd, intet kunde lösa honom.
Nästa offer blev en äldre gentleman, som först noga förhörde sig om sedelns äkthet, och sedan så demonstrativt såg sig om efter en poliskonstapel att Ansén fann sig föranlåten att försvinna i folkhopen för en stund. Nummer tre var en medelålders dam, och hon blev genast intresserad.. Men hon vägrade envist att ta upp tjugu kronor ur väskan för att lämna dem i utbyte mot hundralappen.
Och David stack sin hand i väskan och tog därur en sten och slungade och träffade filistéen i pannan; och stenen trängde in i pannan, så att han föll omkull med ansiktet mot jorden. Så övervann David filistéen med slunga och sten och slog filistéen till döds, utan att David därvid hade något svärd i sin hand.
Han sköt undan glas och tallrikar, vek upp duken, lade den digra läderväskan på bordet, öppnade låset, varvid väskan sprack upp med en smäll och gav ifrån sig papper i stinna rullar och buntar. Mor i Sutre på sin stol följde med andäktig uppmärksamhet hans förehavanden. Gästgivarn vaktade med bister min sovkammardörren.
Gubben hälsade och språkade om vädret och den långa vägen, tog upp frimärken ur väskan, smetade ett av dem på tungan, viktig som om han varit en betrodd tjänsteman, och så försvann brevet i skinnväskan. David hörde hans steg dö bort i gruset medan han återvände uppåt åsen.
Tyckte jag inte det, mumlade länsman, krafsade med nageln på papperet. Och han tillade vresigt och barskt: Då får han vara så förbålt beskedlig och skriva om det här. Han har i glömsel gått och skrivit det som ett ord. Bläckflaskan plockades fram ur väskan, locket skruvades av, pennan skavdes och doppades. Var så beskedlig, gästgivare, sade länsman.
Dåren, han äger ej russakan ens, som springer i väskan, Mindre en sidenduk, den fattiga narren." I dammet Släpas kattuner och tyg, väl femtio rubler i värde. "Hej dock, Tobias, din hund!" Så ropande, höll han med ena Handen sin stretande bror i det yfviga håret i nacken, Medan han, hukande ned på en gång, med den andra behändigt Plockade varorna opp och stack dem åter i väskan.