United States or Timor-Leste ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ingen vågade till en början dricka brorskål med honom, ty hans försynthet togs för högfärd, tills en äldre föreslog en allmän brorskål med »rännstensungen» så kallade provinsen huvudstadsbefolkningen den tiden. Som offret icke ville överlasta sig, vägrade han att tömma varje särskilt glas i botten, vilket framkallade en storm av ovilja.
Ty när han sände till mig och begärde mina kvinnor och mina barn, mitt silver och mitt guld, vägrade jag ju icke att giva honom det.» Alla de äldste och allt folket sade till honom: »Hör icke på honom och gör honom icke till viljes.» Så svarade han då Ben-Hadads sändebud: »Sägen till min herre konungen: Allt, varom du förra gången sände bud till din tjänare, det vill jag foga mig i; men detta kan jag icke foga mig i.» Och sändebuden vände tillbaka med detta svar.
Louise förstod i själva verket ingenting. Och brydde sig icke om att förstå. Hon pysslade med sina kanariefåglar, två gula små bollar som jungfru Lisen förärat henne i lysningspresent. Resten av denna stora värld brydde hon sig icke om, och hon vägrade bestämt att deltaga i söndagsskolans och andra allmänna arbeten.
Ja, si så är det, när någon förstår sig på; då kan man få höra ett sant ord; men att tala om konst med de här, han skulle viska, men röstmedlen vägrade sig till nyanseringar och han råkade skrika i stället, de här djävla bondbassarne... Ge skräddarn en spark i ändan! hördes korus. Hör du, du får inte bli full, skräddare, för då blir det ingen dans av!
Detsamma, fastän på ett för Stellans stolthet betydligt mindre sårande sätt, gjorde den nya husfröken. Den första dagen Stellan ensam skulle gå till Kerstin, ställde han sig mitt i den långa gången och ropade: Kerstin! Kerstinnn!!! Därefter drog han sig skyndsamt tillbaka in på Storegård, och väntade till dess hon kom och hämtade honom. Men två dagar efter vägrade Kerstin att gå ner.
En middag skulle han i egenskap af rotmästare stanna qvar på enskild, högre lektion för löjtnanten. Tag af er jackorna nu, gossar, så ska vi ta oss lite motion, sade löjtnanten. Alla kastade af sig, utom Johan. Nå, är jackan af än? Nej, jag fryser, sade Johan. Han ska snart bli varm, sade löjtnanten, af med tröjan bara. Han vägrade.
Han gick åt trappan; men han ryste, ty om hon verkligen var död, vad i herrans namn skulle han då med rummen? Hans fot höll på att snava över första trappsteget, han vände sig om till den gamla tjänarinnan, han ville fråga något, men tungan vägrade att lyda. För att dock något göra, sade han: Innan jag går upp, låt mig veta hyran? Tjugo riksdaler riksgälds på år, men tolv på halvår, min herre.
Den sade ingenting särskilt, men över hans huvud såg jag i luften fyra lysande bokstäver: S.S.U.H. Till desserten drucko vi ett lätt portvin. Anna-Clara kom och viskade: Får Karl-Olof och jag litet Muscatelle? De fingo några droppar i små, små glas. Men Emanuel vägrade och rodnade då jag bjöd honom.
En morgon minns jag, att han överraskade mig, när jag var ute och promenerade, med att sitta alldeles ensam i gräsmattan med en bukett blåklockor och ranunkler i handen. Jag frågade honom, om han ville följa med mig och gå i parken. Detta var ett anbud, som han alltid plägade mottaga med förtjusning, och det väckte därför min förvåning, när han denna gång energiskt vägrade.
Lagerström vägrade att återtaga honom i arbetet, och Lagerström var allsmäktig. Julius Krok, som varken hade lust att inlåta sig i strid med sin hustrus förste minister och ej heller ville lämna gossen på bar backe, gav honom kontorsarbete. Och det var just, vad som smakade Gusten Sörman.