United States or Svalbard and Jan Mayen ? Vote for the TOP Country of the Week !
Louise förstod i själva verket ingenting. Och brydde sig icke om att förstå. Hon pysslade med sina kanariefåglar, två gula små bollar som jungfru Lisen förärat henne i lysningspresent. Resten av denna stora värld brydde hon sig icke om, och hon vägrade bestämt att deltaga i söndagsskolans och andra allmänna arbeten.
När Lisen badade den nyfödda i köket, smög Louise sig in i sängkammaren och kröp upp på sängkanten. Nu ska väl inte mamma vara ledsen längre, sade hon. Fru Marie förklarade, att hon inte var ledsen alls Jaså, det var också besynnerligt. Tror inte mamma, att jag hörde där uppe, att mamma både skrek och grät? Jo, det är snyggt! Jag var så ond, så jag kunde ha bitit pappa. Det var inte pappas fel
Mor kan behöva någon hjälp. Och Lisen är så förfärligt glömsk nu för tiden. Abraham reste sig och gick bort till fadern. Han strök honom smeksamt över pannan. Lovar du det, pappa? Är det säkert? Jo, jo. Visst. Det kan du väl förstå, bekräftade ingenjören. Och han rodnade av skam, att han icke förut tänkt på en så enkel och naturlig sak. Men dagen därpå hade han glömt sitt löfte.
J. A. Broms hade på gamla dagar blivit en öm make. Fru Kroks Lisen städade salen och bar upp mat morgon och middag. Sitt "kaffe med dopp" förtärde han på krogen Tre Remmare, någon gång hos Carléns. I skymningen lunkade han hem, tände sin lampa och började rota bland sina papper. Men när papperen rasslat en stund, blev gubben mörkrädd.
Han gick aldrig ut, aldrig till källaren, aldrig till kontoret, aldrig till skogen. Han trivdes så gott i sitt hem, i sitt rum. Agnes och Lisen skötte de husliga sysslorna varligt och tyst, talade viskande, ty det var sorgeår. Även Julius Krok sörjde men med en gammal mans lugn. En tankspridd, smågnolande sorg, ett sällskap i ensamheten. Fru Maries porträtt stod framför honom på skrivbordet.
Men Lisen, som visste, hur landet låg, sköt henne varligt inom salsdörren och stängde. Där stod hon inför honom, och han var blek och rynkade pannan som i vrede, öronlocken låg ned över ögat. Jag har kommit, sade han kort och bestämt, för att göra fröken Marie en allvarlig fråga. I sin halvt vanvettiga rädsla hakade flickan upp sig på ordet fröken. Vad för slag, kallade han henne fröken?
Far ville allt sjelf gerna sätta den här flugsvampen i honom, om far kunde. Du skall hålla mun på dig, Heikki! Ser du, der är patrons barn. Gå in till mor och säg till att det är hårdt med arbete i dag, jag hinner inte äta på ett par timmar än. Och kom sen till mig, så får du hjelpa till med åkern. Lisen och Clara skall visst med till ångbåten, efter di ä' så schangtila!
Ibland såg hon honom rakt i ansiktet, och hon märkte då, att han var blygare än hon. Ibland tyckte hon, att hon borde säga något som lät vänligare än det vanliga: "God dag, far är inte hemma, men han kommer nog", eller, "Adjö, Lisen ska få lysa i trappan, för det är allt mörkt". Men vad skulle hon säga? Hon skulle vilja säga något med ögonen.
Aposteln gick förbi utan att svara. Långsamt vandrade Abraham uppför trapporna, dröjde på varje steg. Till slut stod han där i alla fall framför dörren och måste ringa. Jungfru Lisen öppnade. Vad har Abraham nu ställt till med? Abraham sköt henne åt sidan och gick rakt mot faderns dörr. Den var stängd, reglad. Han vågade icke knacka. Var är mamma? Frun är i sängkammarn.
Men av allt besynnerligt, som skulle tima denna dag, återstod dock det besynnerligaste. Det var en mycket sorglig händelse, som berövade tvenne människor liv och välfärd. Men det var på samma gång en fingervisning, ett tydligt tecken, att Försynen intresserade sig för "projektet Backarna". Julius Krok åt sin middag, tog sin middagslur, och när han vaknade kom Lisen in med kaffet och Nyheterna.