Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 24 september 2025
Men hon är sjuk åt hjärtat, så det är nog inte värt, han går in Skrek han mycket? frågade Abraham. Jo, det var rent hemskt Nu kom syster Agnes ut i tamburen. Hon var ovanligt blid och mild. Abraham frös, så att han skakade. Ja, kära du om det bara kunde lända dig till varning. Lisen, var snäll och gå till doktorn och bed honom titta upp efter middan. Abraham smög sig ut. Han gick upp till Louise.
Han talade tills stämman sprack och saliven löddrade sig i mungiporna. Slutet blev, att jungfru Lisen måste hämta doktorn. Han körde ut Aposteln och lät fru Marie gå till sängs. Sinnesrörelsen hade varit så ovanlig, kraftuttömningen så stor, att hon måste stanna i sängen mer än en vecka. Under tiden vistades Louise hos sin mor.
På sin väns inrådan beslöt emellertid Julius Krok att göra pinan kort. Han bytte den snusfärgade bonjouren mot en svart, tog crêmefärgade handskar och cylinder. När Marie fick se honom i denna stass, tyckte hon sig aldrig ha sett någonting vackrare. Hon sprang ut i köket och ville sända in Lisen med bud om ett plötsligt illamående.
Vid elvatiden på förmiddagen förlorade ingenjören sansen. Såret på halsen gick upp och blödde ymnigt. När fröken Agnes såg blodet, skrek hon som ett slaktdjur. Abraham skickade henne upp till Louise. Lisen sprang efter doktorn. Elis Eberhard kom och gjorde inga överflödiga frågor. Han undersökte såret, pulsådern befanns oskadad. Såret förbands och efter en kvart kom ingenjören till besinning.
Stöt i golvet, Sörman, så att Lisen kommer och hämtar henne. Ska Lova komma igen i morgon? Ja, jag kan väl tänka det. Ska Lova ge morfar en kyss? Nej då, det gör Lova aldrig i livet.
Han röjde av nattduksbordet och lade ut en patience, Louise hjälpte till. Och den ena patiencen efter den andra klarade sig och gick ut som ett rinnande vatten. Och lille Julius Krok blev glad och sade: Titta bara. Allting går nu för tiden. Det är som om oturen vore bruten I detsamma kom jungfru Lisen. Jo, ingenjörn, nu är skomakarn här igen. Se, se! sade ingenjören. Det är nästan hemskt.
När smeden besinnat detta en timmes tid, vände han mössan rätt fram, tog mod till sig och gick upp i det bromsiska huset. Han ringde och skjutande undan jungfru Lisen trädde han rakt in i ingenjörens rum. Jo, det hade sin riktighet. Där satt ingenjören blek som en slaktad tupp och med bindel kring halsen. Smeden harsklade och sade: Inte tusan ska ingenjörn gå och skära halsen av sig.
Människor med okända föräldrar, okända syskon, okända kläder, allting okänt. Det fanns till och med en karl, som icke kunde tala svenska, en tysk. Och häradshövding Björner hade en fransysk fröken i sitt hus. Jungfru Lisen kunde vandra hela Storgatan utför utan att möta en enda bekant mer än doktorn förstås och borgmästarns otäcka hundracka.
Det mörknade. Lisen kom ut och tände glödlamporna. Hon såg icke Louise. Ingenjören kom från kontoret. Han valde tydligen mellan att stiga in till sig och att gå upp till Holmins. Louise fick hjärtklappning. Men ingenjören skramlade med nycklarna, dörren öppnades och stängdes. Louise blev åter lugn. Hon fann, att hon hade det ganska bra där i trappan. Ingen kom och störde henne.
Dagens Ord
Andra Tittar