United States or Martinique ? Vote for the TOP Country of the Week !


Men det tog sin tid att Gud med saken. Han ställde sig synbarligen tveksam, och Louise måste slutligen lova honom, att aldrig säga fula ord, som Blekängsbarnen gjorde, och att aldrig nypa syster Agnes. Det tog äntligen skruv. Fru Marie fick en son, som i dopet undfick namnet Abraham ett alltför ståtligt namn för ett litet kryp, tyckte Louise. Han skulle väl haft skägg ! påstod hon.

Nej, husch en skulle aldrig försöka att göra gott när en har dåligt rykte. Far har inte dåligt rykte, sade fru Marie lugnt men avgörande. Broms drack sitt te och räckte koppen åt Abraham. Fråga pojken, mumlade han. Fråga pojken, vad ungarna kalla mig. Gubbfan. Det säger de bara narri, förklarade Abraham, som gärna ville trösta.

Men fru Marie återvände till stramaljen, återvände Louise till sin man, och man talade icke vidare om saken. Lille ingenjören hade hållits utanför, han visste ingenting och förstod ingenting och begrep ingenting. Men han tyckte synd om Louise utan att egentligen veta varför. När han var viss om att icke träffa sin måg, gick han upp till Louise, tog en stol och satte sig framför fågelburen.

sin väns inrådan beslöt emellertid Julius Krok att göra pinan kort. Han bytte den snusfärgade bonjouren mot en svart, tog crêmefärgade handskar och cylinder. När Marie fick se honom i denna stass, tyckte hon sig aldrig ha sett någonting vackrare. Hon sprang ut i köket och ville sända in Lisen med bud om ett plötsligt illamående.

Det visste fru Marie, men det visste icke ingenjören. länge dessa skärmytslingar två fronter fördes, avhöll fru Marie sig från att kritisera projektet Backarna. Var dag har nog av sin plåga. Men oron för Abrahams framtid kunde icke skjutas undan. Först och främst hans fästmö. Hon bodde nu hos Louise, och hon var söt och snäll.

Sällskapet grinade stilla, men Carlcrantz svarade med väl spelad oskuld: »Gift? det känner jag inte heller tillAllmän förvåning. »Men frun ?» »Jaså hon! Det är min svägerska, Marie. Gift med min bror, ni förstår. Vi ska möta honom i Uddevalla, vi reser dit nu.» »ÅååhEn missräknad kör från damerna.

Och för allt det, som berättas om fru Hyltenius Marie, sade Julius Krok, och den lille mannen, som växt flera tum under de sista månaderna, tog nu sig sin värdigaste min. Marie, jag vill inte veta av några Apostelshistorier. Dessutom är Abraham allvarlig nog och fästad vid sin flicka Ja ja ja , suckade fru Marie. Bara nu inte Backarna kommer att förstöra hans framtid

Och sedan hon givit ifrån sig denna lilla elakhet, gick hon upp till Aposteln. Ingenjören drog en lättnadens suck. Ja, kära Marie, och är det en sak till. Jag har Backarna och Åstorp hand. Herre gud, Julius! Det är väl inte ditt allvar det där Det där? Ja kära, bli inte ond. Jag trodde ju jag trodde ju, att det bara var någonting sånt där, som du gick och tänkte

Jaså, det var också besynnerligt. Kanske det inte var pappa, som bestämde, att det skulle bli en flicka? Fru Marie sköt skulden Gud, och Louise ångrade sin orättvisa misstanke. Å! suckade hon. Ja, jag kunde väl tro't. Den stackars pappa får ju aldrig bestämma någonting. Men mamma ska inte vara ledsen. Jag ska be Gud, att mamma ska nog en pojke i alla fall. Louise bad.

Fru Brehm satt i ett hörn av den blekröda soffan och läste i en engelsk bok, som hon ämnade översätta; ögonen spelade flickaktigt klara och livliga i det lilla ljusa rokokohuvudet, medan hon vände blad efter blad. Tant Marie satt i en länstol och sydde. Elsa och John hade sträckt ut sig mattan framför kakelugnen, där det ännu glimmade svagt i en kvistbrand, och disputerade om religionen.