Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 30 september 2025
Nej, käre, käre Julius, när tänkte du på din framtid? Svaret kom kort, förberett som om det hade varit färdigt många, många år och nu äntligen måste fram. När jag trädde i förbindelse med huset Broms. Fru Marie såg inte upp och nålen fortsatte oavbrutet sin bana fram och tillbaka genom stramaljen. Men Julius Krok kröp ihop och blundade och höll andan.
Julius Krok levde på sina räntor. Sysselsättning behövde han strängt taget icke sakna. Fru Marie hade alltid något ärende han kunde uträtta. Om förmiddagen gick han ut i Tanningeskogen och talade politik med gran och tall, gestikulerade en smula och tuggade sönder sina mustascher. Och när skymningen föll på, kröp han upp i änkan Carléns schaggsoffa, tåligt väntande på vännen Roth.
Men han kom igen, ibland med, ibland utan doktorn. Han tycktes en smula tankspridd, en smula besvärad, och han märkte sannolikt icke, att byxorna ersatts av ett vackert broderi. Han talade mycket om allmänna angelägenheter, om fördelen av ett republikanskt styrelsesätt, om social lagstiftning och sådant. Marie begrep icke ett ord, men hon tyckte, att det var mycket roligt att höra på.
Min far var trivialskolerektor, han, sade Julius Krok långsamt och tanklöst. Och med en djup suck tillade han: Jag kan inte minnas, att jag tyckt om något ungt fruntimmer. Nej, inte det jag minns. Doktorn tog sin vän under armen, och de gingo upp i Bromsens hus. Mamsell Marie satt ensam i salen och sydde.
Om svärmor lovar, att aldrig mer upprepa sådana ord i Louises närvaro. Det finns saker som icke lämpa sig för en ung kvinnas öron Fru Marie stirrade på honom. Gråstensögonen fingo en glimt av outsäglig förvåning. Men Paulus, det var ju du Aposteln stödde sig med knogarna mot bordet. Han tog på sig en katedermin och började föreläsningen.
Då blundade Julius Krok och bugade åtta resor. Men när han kom in i salen och såg sin hustru och stramaljen och garnet, slog han ut med händerna och sade: Marie, jag är trött. Jag är jag är ledsen. Å, är du ledsen? sade fru Marie och spärrade upp ögonen. Ingenjören gjorde en helomvändning. Han gick upp till Louise och satt sig vid fågelburen.
På en blombukett klättrar en Marie nyckelpiga, gul med svarta fläckar, de österrikiska färgerna; den känner för sig och söker komma ned. Slutligen släpper hon sig ner på mitt papper och gör tecken med vingarna alldeles som tuppen på kyrkan Notre Dame des Champs i Paris. Därefter kryper hon utmed kanten av manuskriptet, tar fäste på min högra hand och kravlar upp på den.
Man ska inte alltid tänka på sin framtid, klippte ingenjören av. Han talade kort och häftigt och det fanns en ond, nästan lömsk glimt i blicken. Men det märkte icke fru Marie, där hon satt med nål och garn och stramalj. Det var besynnerligt ska man inte det? Nej, fortsatte ingenjören. Se bara på mig. Det är inte alltid, det slår väl ut Då måste fru Marie skratta.
Uppträdet den sjunde april hade kostat Liter-Pelle ytterligare två månaders fängelse. Han kom ut nedbruten och sjuk. Fru Marie tog hand om honom, skaffade honom plats som gårdskarl i det Bromsiska huset. Han höll sig nykter hela dagen, skötte sina sysslor och lekte med Abraham och med barnen Sörman, som vanligen höllo till på gården. Men för Louise var han skygg.
Jag har alltid trott dig om stort. Men jag ville skona dig från det dagliga släpet. Därför fick Lagerström sköta affärerna. Det skall du nu veta innan jag dör. Julius Krok sade: Kära lilla Marie, du är inte så sjuk, som du tror. Tänk! Nu ser du ut som en ung flicka. Tänk! upprepade hon. Och hon såg sig småleende omkring som om hon hade sökt en spegel.
Dagens Ord
Andra Tittar