Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 maj 2025
Hvad önskar jag, hvad vill jag, Hvad tänker jag uppå? Vid sömmen hela dagen Jag sitter som en träl; Jag tycks arbeta flitigt, Det lider ej likväl. Mot handen sjunker pannan, Och nålen glömmes då. Hvad önskar jag, hvad vill jag, Hvad tänker jag uppå? Jag mente: våren kommer, Naturens dräkt blir ny; Då skall min håg förändras Och mitt bekymmer fly. Och våren kom och sommarn, Jag blef mig lik ändå.
Den svarta figuren tecknade sig mjukt mot fönsterfördjupningens mörka trä och de brokigt inlagda rutorna nederst. Nålen gick upp och ned i jemna, lugna tag och ullgarnets krasande när det drogs genom stramaljen var det enda ljud som störde tystnaden. Detta arbete var henne kärt; det var hennes hvilotids sysselsättning.
Och doktorn utvecklade sin älsklingssats, sägande: Folk vill vara i fred, ser bror. Det är en förbannad egenhet de ha, vare sig de är gamla eller unga. Och man ska låta dem vara i fred. Livet är en härva och var och en har nog med att klara ut sin tråd. Vasa? Kusin, har jag inte rätt? Fru Marie drog i nålen, som fastnat. Hon svarade lugnt och tungt: Kanske det, doktor. Men inte när man har barn
Uppasserskor i stället för skänkmamseller, och i stället för gumman Carlén med sin gulskaftade korkskruv, sin brokiga schal och sin vita spetsmössa, en blekfet herre i svart redingote, en blekfet herre med vaxade mustascher. Julius Krok kunde gärna hålla sig hemma, alltid fann han någon sysselsättning. Han satte sig vid bordet och såg på, hur fru Marie förde nålen upp och ned genom stramaljen.
När Julius Krok märkte, att hans förslag mottogs med välvillig förståelse, blev han övermåttan glad. Han satte sig bredvid sin hustru och tog den hand, som icke förde nålen, och sade: Du är bra snäll, Marie. Och fru Marie blev rörd och blyg. Hon stack nålen i blusen och strök sin lille man över kinden, tafatt och tungt.
Nålen flög icke med sin vanliga ifver, den blef het och tung i Hannas hand. Hennes ögonlock tyngdes, men hon gnuggade dem förtretad och fortfor att sy. Klockan 1 skulle hon få gå och taga sig ett uppfriskande bad i ån, det var blott en qvart timme till dess. Det är eländigt att blifva sömnig midt på förmiddagen, tänkte hon och afbröt den gäspning hon nyss börjat.
Han insåg naturligtvis det löjliga i att söka staka ut en treårig pys' levnadsbana. Men det var något att sysselsätta tankarna med, en fantasilek. Fru Maries hand, som med maskinmässig precision förde nålen, plågade honom. Yllegarnet fräste mot stramaljen, det var ett obehagligt ljud, ständigt upprepat, ständigt upprepat. Marie, skulle du inte vila dig? Vila mig?
Och då ingenjören gjorde en långsam rund kring huset, såg hon upp på Abraham och sade: Lille-bror, du, hon sitter hemma hos mig hela dagen och syr, så att nålen går varm. Hon är så snäll och glad, vet du. Och vi talar om dig förstås. Paulus är också snäll mot oss båda två. Ibland kommer han in och sjunger Gubben Noak för oss. Då kan du veta Pappa då? Är han mycket orolig? Ånej, det tror jag inte.
Det var min höga lust att se Den kantiga figuren, Hans styfva skick, hans anlete, Hans rock, så ovant skuren, Hans örnenäsa mest ändå Med brillor utan skalman på. Jag gick till gubben ofta ned Att gunstigt gyckel drifva. Det var min fröjd, när han blef vred Och kom sitt nät att rifva, Då jag fick nålen ur hans hand Och knöt en lycka falskt ibland.
Nej, käre, käre Julius, när tänkte du på din framtid? Svaret kom kort, förberett som om det hade varit färdigt många, många år och nu äntligen måste fram. När jag trädde i förbindelse med huset Broms. Fru Marie såg inte upp och nålen fortsatte oavbrutet sin bana fram och tillbaka genom stramaljen. Men Julius Krok kröp ihop och blundade och höll andan.
Dagens Ord
Andra Tittar