United States or Norfolk Island ? Vote for the TOP Country of the Week !
Lektor Holmin undvek sin svärfar. Den ödesdigra dag, då Louise tvingat honom att godkänna fru Maries testamente, hade varit alltför svår för Aposteln. Han kände, att ett samtal med svärfadern måste sluta illa. Han föredrog att bida sin tid. Men han förblev ingalunda overksam. Tillsamman med byggmästar Larsson gjorde han en omvärdering av Blekängen. De båda herrarna funno, att staden skulle kunna betala fyrahundrafemtio
Men det var farligt att draga i den tåten. Fru Maries död och Lagerströms fall var ett hårt slag för Hagelinarna. Ty det var dem motbjudande att behöva återupptaga förhandlingarna med den lille syndaren, ingenjören. Men de ville icke uppgiva hoppet att bliva herrar över Blekängen, där en stor del av de troende hade sin hemvist.
Han smög sig på tå in i förmaket och tände "lilla gummans" lampa. Det lugnade ibland, icke alltid. Blev det för svårt, lånade han upp lilla Louise, fru Maries äldsta dotter. Han var mycket angelägen om att stå väl hos lilla Louise. Han gav henne sockerpullor och förevisade alla sina kattskinn. Morfar skulle ha en levandes katt, sade Louise. Husch nej då. Jag har ju dig, lilla Lova!
Han styr skolan och Nyheterna och därmed den del av staden, som icke direkt lyder under församlingarnas äldste. Själv har han icke mer tid över för religionen, än vad som åtgår till Fader Vår och tre bordsböner. Men han står de troende nära och älskas som en broder. Tillsammans med Agnes Krok, fru Maries yngsta dotter, har han öppnat en söndagsskola.
Han insåg naturligtvis det löjliga i att söka staka ut en treårig pys' levnadsbana. Men det var något att sysselsätta tankarna med, en fantasilek. Fru Maries hand, som med maskinmässig precision förde nålen, plågade honom. Yllegarnet fräste mot stramaljen, det var ett obehagligt ljud, ständigt upprepat, ständigt upprepat. Marie, skulle du inte vila dig? Vila mig?
Så småningom minskade likväl yrseln, väggarna stannade, möblerna stannade och hon fann sig tätt intill sina kära fåglar, som hukade sig ned och förskrämda sneglade på hennes skälvande händer. Louise tog fågelburen och gick sin väg. Hon ville gå hem. Hon steg nedför trappan och stannade framför fru Maries dörr. Men hon vågade icke ringa. Hon såg modern och Agnes sitta vid bordet.
Han gick aldrig ut, aldrig till källaren, aldrig till kontoret, aldrig till skogen. Han trivdes så gott i sitt hem, i sitt rum. Agnes och Lisen skötte de husliga sysslorna varligt och tyst, talade viskande, ty det var sorgeår. Även Julius Krok sörjde men med en gammal mans lugn. En tankspridd, smågnolande sorg, ett sällskap i ensamheten. Fru Maries porträtt stod framför honom på skrivbordet.
Tändsticksstrejken borde enligt deras förmenande bliva ett dråpslag mot samhället, mot arbetsgivaren och framför allt mot fru Maries förste minister, verkmästare Lagerström. De anade icke, hur lägligt arbetsinställelsen kom för vederbörande.
Den sista juli, som var fru Maries födelsedag, hade ingenjören ett långt samtal med sin hustru. De började att tala om hennes hälsa. Men alla samtal slutade nu för tiden med Backarna. Underhandlingar fördes med staden beträffande försäljningen av Blekängen. Något beslut kunde emellertid icke väntas före jul. Och under tiden förde Lagerström underhandlingar med Hagelinarna.
Ibland nickade han åt henne. Men han gjorde icke som svärfar Broms, han talade aldrig med sin hustru. Han kände knappast igen henne, hon var redan så oändligt långt borta. Och damen på porträttet hade en uppsträckt förnäm hållning, som icke var fru Maries. Händerna lågo tunga i knät, utan nål, garn och stramalj.