United States or Latvia ? Vote for the TOP Country of the Week !


De väntade ännu några minuter, lyktans fladdrande låga glittrade i deras ögon. Slutligen öppnades krogdörren och Benjamin Hagelin trädde ut. Gula Rosen följde honom nedför trappan och lyste med ett ljus i glaskupa. God natt, Benjamin. Gud vare med dig. Även med dig, svarade Benjamin Hagelin. Han gick över gatan, bron stannade han ett ögonblick och stirrade in i mörkret.

De gjorde det, men tveksammare, och tillbakadrevos för andra gången och förföljdes ett stycke nedför bergsluttningen, efterlämnande ett betydligt antal döde och sårade, vilkas vapen genast togos som byte av nybyggarne.

Det var svårt att icke alls kunna tro en personlig gud och ändå alltid ha ett brännande behov av en sådan. Och det där medväsendelåg inte i själva ordet en ansats till egenskaper? En kväll gick han nedför dalen för att hämta vatten i Kersnas kallkälla.

Ja, men kan dröja länge tills han blir full igen. Det blev åter tyst, en lång tystnad. Slutligen stängde Kalle dörren sakta bakom sig. Stellan stod ensam ute i förstugan. Han blev stående länge, innan han gick nedför trappan. Och han gick med steg smygande, som om han hittat något otillåtligt. Kalle sökte ej mera upp Stellan om eftermiddagarna.

En murken gren brister under foten, jag lägger mig med ofrivillig hast, stiger upp ingen har sett missödet , sätter af igen ned för branten, beröfvas åter fotfästet, åker nedför egen sommarsläde, förmår ej styra rätt emellan trädrötterna, stjelper åt sidan och faller öfver mitt paraply, hvilket begagnades som styrpinne.

Stellan satt alldeles stilla. Heta tårar rullade nedför hans kinder, medan han bet tänderna samman över en viskning: Jag älskar dig, mamma, jag älskar dig Ja, å dog hon. Stackars, stackars salig frun. Och ja vet inte, hur många gånger hon sa till mig: Varför ska jag ung, Kerstin, varför ska jag Å ba vi till Gud, sali frun å jag å ja läste för henne, när vi va ensamma

Och han åter gick nedför trappan, förstod han, att han måste uppgiva hoppet. Det var kallt i rummet, han kom hem; han bad värdinnan att göra upp eld. Hon hade redan bäddat hans soffa i tanke att han som vanligt skulle komma sent hem. Tomas drog fram en stol till brasan och värmde fötterna vid elden. Han frös.

Daniel svarade: Vi har stått i förstugan och hört Träsken. Har du inte annat att göra, du? fräste gumman. Jo, sade Daniel, jag skulle till stallet för nattfodret. Men det är något underligt gården. För strax som jag kom nedför trappan, stötte jag mot något skrangel. Och det var kolrakärran. Kolrakärran? upprepade mor i Sutre. Ocken har kört ut med kolrakärran? Daniel skakade huvudet.

Tyst och sakta som om han varit rädd för att störa honom, smög David sig ut och nedför trapporna. Sakta vandrade han gatan framåt, och om han inför någon haft att göra reda för vad som hänt däruppe och hur han känt det, skulle han icke varit i stånd därtill.

Det kändes svårt för oss alla fyra att ändtligen nödgas vända ryggen mot våra älskade snöfjell, och vi gingo också baklänges nedför ofta vi kunde; men ännu värre fångenskap väntade oss dock återvägen till sanatoriet.