United States or Cambodia ? Vote for the TOP Country of the Week !
När man går och torkar i ett sånt hål. Men hör du, den här vaktmästarn är för djävlig. Vad är det för en betjäning ni har här i Danmark. Hör nu vaktmästarn, hallå! Hallå! Hör ni inte, karl, för satan? Kommer aldrig smörgåsbordet och snapsen och ölet? Ä, mä, bä, vaba. Jag ger fan i ert prat. Lär er tala så man kan begripa er. Kommer det eller kommer det inte? Jaså, det kommer.
Bland alla vackra visor, som Sven kunde, var emellertid ingen näpnare att höra än denna: Bä, bä, vita lamm, har du någon ull? Ja, ja, kära barn, jag har säcken full. Söndagsrock åt far och helgdagskjol åt mor och två par strumpor åt lille lille bror. Slutet på denna visa var Svens glansnummer.
"Nej, för då hade de ju vari slut me bå er och mej och Gullspira. Men finndrängen klef fram än en par steg." "Gosse, jag står int ut te höra dej." "Men då, kan du förstå, så kom en helande hop smålämlar farande utefter backen, svart och gult å dom, som en lång trasmatta, som flög framför fötterna på'n.
"Ja, hon var nog de å flera gånger, då hon frös, lill'stackarn, och var hungrig och ville till mor", sade Ante eftertänksamt. "Mor skulle nog vara nöjd, tänk jag, som det är stäldt för småstinterna nu", tillade han. "Nog är hon de, må du tro. De var väl hon som fick komma hit till jorden lite grand, som en ängel och tala i folke, bå jägmästarns och Carl Nil'ses att ta barna."
Men då skulle Grels och de andra barna vara me. Och Knifven skulle dom ha te spåra opp oss me." "Gosse, vi mått ge oss öfver ån på rappe. De ordnade brådskande på kälken. Maglena stannade plötsligt i arbetet med att snöra igen kunten. Hon grep Ante om armen. "Gosse! Hör du! Nu är dom efter oss ändå, bå finndrängen och barna och Knifven. Hör du, dom är snart här!
Men, som sagdt, dom är väl snart här, bå' ungar och get." Barnen vandrade sålunda iväg utan att oroas af förföljare. Men där blef dock, under dagens lopp, en gråt och en jämmer på småstintorna, Brita-Cajsa och Anna-Märta. De gräto icke för att de fröso så att näsa och händer voro rågklintsblå på dem, och tårna så frusna, att de inte kunde stå på fötterna. Nej, de jämrade sig och gräto i hunger.
"För sir du Månke", försäkrade Ante allvarligt, "mor hon sa' att den bön ska alla, bå små och stora läsa och kunna utantill riktigt för te kunna flyga opp till himmelen lättare och liksom läsa opp dörren dit hvar dag, förstår du gosse. Å så sa mor, att en gång ska alla i hela världen flyga opp till Gud på den bön bå han, som är rik å han som är fatti.
Jag håga bå henne och lillgråstugan våran, och jag vill hällre vara där än på alla andra ställen bara jag hade'na själf och Gullspira där. Med denna i afskedsstunden ömma och grannlaga försäkran, vände Månke för att med Gullspira ta vägen tillbaka mot sågverket och den vackra lilla gården.
Vem håken ba dig tänka på katten? morrade gumman. Sov nu, så kan du dansa för Träsken i morron bitti. Jag hör nog han spelar, mumlade gossen, somnade. Men när gumman lutade sig ned för att taga upp lyktan från golvet, spratt han till och satte sig upp i sängen. Mormor, sade han, det skulle jag hälsa er, att I får inte gå ifrån mig. Äss, äss, äss, fräste gumman.
Rätt som det var rullade småstintorna ner i golfvet, insomnade. Glasögonkarlen hade gått ut ur stugan. Anna-Lisa hällde upp kaffe i några omaka, men riktigt granna koppar, som hon letat rätt på i skåpet. Det var något till godt att få i sig det goda varma kaffet efter den kalla, men ju ändå så rara maten. Karlen kom in med fånget fullt af halm. "De här tror jag skall förslå för bå folk och fä."