United States or Seychelles ? Vote for the TOP Country of the Week !
Tomas hade funnit en nattvandrerska och följde henne långt uppåt Regeringsgatan. Hon var stor och fet och gjorde ett redbart, men väl manhaftigt intryck; man såg genast, att hon icke förstod skämt. Sedan inledningsreplikerna växlats, hade de ingenting vidare att säga varandra. Tomas sneglade på henne då och då med en skygg blick.
Han blev stående utanför dörren och lyssnade för att höra, när hans mor föll i golvet. Men han hörde ej någon duns. När han till sist släpptes in, låg hon alldeles som förr i sängen. Han vågade ingenting säga. Han hade fått tillsägelse att hålla sig mycket tyst. Han blev stående ett stycke från sjukbädden och sneglade på sin mor med ett finger i munnen.
Det får du inte vara. Nu ska du kalla mig tant Emilie. Ja. Är du rädd för mig? Han sneglade upp mot henne ett slag: Nä-ää Hans tant talade ännu en stund med tant Emilie. Och så sade hon adjö och gick. Nu var han alldeles ensam . Han förstod, att vad som än hände, skulle han inte kunna ropa på hjälp. Gamla Kerstin kunde inte höra honom, inte hans pappa heller. Ingen!
Den unge mannen, han hette Granberg, såg på en gång road och brydd ut. Han sneglade gång på gång förläget på sin hustru, som var en helt anspråkslös qvinna, icke mer ung och alls icke vacker, minst nu, då hon icke var frisk. Nadja roade honom, hon var så öppenhjertig, så naturfrisk, så passionerad.
I detsamma ropade Ludwig: Olle! Var snäll och böj dig lite mera bakåt. Hon lydde, ofrivilligt. Stå nu alldeles stilla! befallde han. Och hon stod alldeles stilla men sneglade upp mot honom, halvt förskräckt. Han nickade och log och strålade av oskyldigt nöje. Han sa: Som du nu står, ser jag dig långt ned på din vita rygg. Ända ned till stjärten. Willmännerna brusto i skratt.
Johnsson såg en smula betänksam ut och rev sig bak örat och sneglade i diket. Men så sken han upp. Nej sir han, gosse, det blir inte förrän i morgon. Vem ska han eljest vara son till? Kungen förstås! Där ljög du på din mor, sade Johnsson. För jag sir nog, att det är lille ingenjörn, som har varit framme. Nej, kors i jösse namn vad det är för en snäll liten karl!
Jag har gråtandes hälsning från Stava. Mor i Sutre knäppte ihop händerna, såg ned i knät. Träsken sneglade på henne från sidan, han rensade gommen med tungan, spottade friskt och sade: Vad tror I det gäller? Det kan en inte veta, svarade moran kort och lågmält, öppnade munnen på nytt men smällde igen läpparna för frågan. Träsken sade: Nej, och I kan inte gissa heller.
Hon knöt åter näfven åt Petu och sade: Kom i håg, kom i håg! Om du ännu en gång går och rör vid någonting, som tillhör andra, så slår jag dig förderfvad. Petu sneglade rädd upp till riset och vände sedan ansigtet mot modren. Med stora ögon väntade han för att se, om faran redan i detta nu hotade, eller om han skulle få blifva i fred tills vidare.
Den träffade hunden, som gnällande och med en hatfull och skrämd blick på Grels, pojken, gårdens äldste son, lommade iväg ut genom grindöppningen. Grels gjorde som gråhunden, tog vägen ut genom grinden, men sneglade lömskt tillbaka. Han såg huru barnen där gingo till vedlidret med getkräket, de hade med sig. Jo, där var hon säker, geten!
Du har ju själv gått in på att betala barnuppfostringsbidrag så det är väl inget förtal. Nilenius tvärstannade, stirrade fnysande på Davids skor så att de röda, svullna ögonlocken låg som flanell över globerna. Utan att lyfta på huvudet sneglade han till under lugg på David med en hatfull blick.
Dagens Ord
Andra Tittar