Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !


Bed om förlåtelse och lofva, att du ångrar, befalde han med sin inspektorsstämma. Nadja höjde trotsigt hufvudet och såg mot dörren, färdig till flykt. Bed om förlåtelse. Nej. Bed om förlåtelse. Nej. Hon såg upp med sina blodsprängda, oklara ögon och det strömmade emot honom en doft af konjak. böj din rygg, för nu kommer ändtligen din stund.

Utmärkta röster... Ja, du får sjelf höra. Men ett ber jag dig, Nadja... Han hade talat sig andtruten, och ovan som han var vid ansträngningen, steg der upp en liten svag rodnad hans kinder. Ett ber jag dig, var fin och försigtig du kan, kompromettera dig inte, jag vore dig ytterst tacksam, om du läte dem tro...

Nadja jämkade de hårda kuddarne bättre omkring honom och slätade alltjämt hans hvita, stripiga hår. Om en stund fingo hans blickar stadga, han fäste dem något föremål i andra ändan af stugan och frågade i otydlig, men för qvinnorna i rummet väl begriplig ton: Hvem är han der? Nadja såg dit bort. Nya drängen, sade hon.

Dion hade lånat litet här och litet der, 25 kop. af Fina, 10 kop. af mamma, 5 af små fröknarna och 15 af Adolf. När han till sina egna 30 kop. lade pappas blanka rubel, hade han summan. Man arbetade i Mäienenska familjen ifrigt för Nadja. De sågo i henne en ny profet för sitt fädernesland och voro lika ifriga att befrämja hennes sak, som om hon varit en af deras allra närmaste.

Nadja, som roat sig med att kasta Stor-Jaska hela kaskader af fuktig sand, reste sig nu och lät den stackars fånige jätten springa hemåt fyra fötter. Hon satt sjelf hans rygg och »körde». Det var hennes favoritnöje, och han lät henne hållas, Om en stund glömde de flesta af den lilla familjen hela scenen från björkbacken, de vid grötfatet sutto inne i den lilla stugan.

Bland mossan taket frodades långa grästorfvor, små kardborrs-och hallonbuskar; här och der stöddes väggen af en skäggbelupen stock, trappstegen voro murkna och gåfvo efter vid minsta steg, dörrarne hängde tungt och snedt rostade och knarrande gångjern. Nadja trampade af sig sanden den granrismatta mor Kajsa lagt framför trappan, och sprang in.

Och han var färdig, gick hon med honom längs golfvet, söfde honom med små barnsliga vaggvisor och med hundrade kyssar.. lyckligt! Nadja skulle säkert icke komma förr än fram natten, och gemålen han satt väl » klubben» tills det blef morgon. Hon sköljde den svarta tuten om och om, vände den och sköljde den nytt. kysste hon den och betraktade den vänligt.

Nadja ville inte höra talas om Samuli och hans läsningar. Hon bad att slippa, svarade frun temligen näsvist, att hon helst ville sköta sig sjelf. Frun lemnade henne allena och gick in till sig. Men om ett ögonblick ångrade Nadja sig, rusade in, föll knä och bad om förlåtelse för sitt uppförande, brast i gråt och sprang tillbaka in i köket. Nästa söndag var hennes fridag.

Om de andra gjort lycka, uppväckte Nadja fullständig storm. Fennomanerna kysste henne, omfamnade henne, det proponerades du, farbror och tant öfver lag. Atte strålade, han bad henne i later och blickar om förlåtelse för att han förut behandlat henne illa. Fru Bäck slungade en störtsjö af rysk förtjusning öfver henne. Carl stod qvar vid kakelugnen.

För dem var hon icke mera till, Nadja Sergeiewna, det odjuret. Ingeniör Granberg hade blifvit melankoliker och gick hos sin läkare hvarannan dag. Han medicinerade och tog massage, men blef icke bättre. Skygg och lynnessjuk undvek han sina landsmän, och de kamrater, hvilkas sällskap han förr mest sökte, flydde han nu som vore de hans fiender.

Dagens Ord

mässing

Andra Tittar