United States or Laos ? Vote for the TOP Country of the Week !


De strödde sand öfver det med varmt vatten spolade golfvet, satte de bara fötterna viskorna och gnedo att flisorna stucko upp ur det murkna, nötta träet. Golfvet hade väl inte varit skurat åratal, eller sedan "de allihopa" gingo ifrån stugan och lämnade halta stackars suparen allena. Småstintorna sutto uppe i gubbens bädd och gjorde dockor af vedträd och stickor.

Vemodigt, utan en enda tillsats av dysterhet, smög sig denna känsla över den, som satt och sög in stämningen av denna lilla fläck, vilkens alstringstid hade varit, och det blev honom, som om all jordisk lycka hade bestått i att leva här, till dess att huset föll och ogräset blivit odlingens herre, och sedan slumra in med byggnaden som föll i ruiner, de gamla träden, som sjönko murkna och utlevade ihop, bliva ett med själva den ofruktbara jorden, vilken även den tycktes ha tröttnat att bära det, som var bestämt att giva liv åt dess bebyggare.

Mor i Sutre satte sig gamla råstenen vid gärdesgården. Hon lyfte käppen och drev ett duktigt slag i stättebrädan. Och se det skedde som hon tänkt sig: det murkna skarnet brast. Fattas bara att hon stigit brädan och grenslat gärdesgården och blivit sittande till spe för ungarna! Som en so i en grind.

Man möts väl inte här, som i Södertälje, av kringlor; dock, om man kliver försiktigt, man sätter sin fot bryggan, ser sig för och inte stiger ned sig i hålen mellan de murkna plankorna, kan man komma upp till staden med livet. Detta var vad som inträffade med sergeanten och med en till.

Ren var fältet lagdt till rygga, Och till Mara talar Tomas: "Ser du där den murkna lönnen? Märk, i den vill jag dig hänga; Kråkan skall ditt öga hacka, Örnen slå dig med sin vinge." Mara började att snyfta: "Ve mig, ve mig! Gud förskone! det hände hvarje flicka, Som sin moders råd ej följer!" Tomas ler och tröstar henne: "Frukta icke, hulda Mara!

Här och hvar sågs en grön fläck i bottnen en dal eller en klyfta, som sluttade mot stranden; eljes ingenting, icke en buske, icke ett träd, knappt ett enda spår af vegetation. de kala hällarne lågo enstaka hus kastade omkring; men i dalarne och klyftorna hade de krupit ihop till fisklägen med båtar och sjöbryggor och murkna grå sjöbodar, hvilande stolpar öfver vattnet.

Och Valborg släppte ned kjolen och sade: Tag reda en stör, går vi. Daniel prövade ut en stör bland de många murkna som låg där, stack den genom öglorna korgen. Därpå tog han sin mössa, fyllde den med Valborgs bröstduk och lade den över hennes skuldra för att skona det mjuka skinnet.

Han hade en tarvlig slät hjälm med en liten mörk springa framför vardera ögat. Hans huggande svärd klöv Ti ända till roten, att de murkna benen och barkstyckena föllo åt båda sidorna. Det var lätt att känna igen, att det var hertigen själv. Bakefter följde hans häst som en trogen hund, utan att han behövde hålla honom i tygeln.

Här ljöd aldrig ett skratt, hördes aldrig ett glädjens ord, här kunde ingenting blomma, här var döden bofast både innanför de murkna väggarna och utanför, där människor och djur smögo omkring som skuggor. Därinne låg hennes far sedan flera veckor till sängs, saffransgul i hyn, och slog själf med darrande händer dagligen en ny spik i sin likkista.

Han gick själv upp taket och släppte ner stora stenar genom skorstenen, att spjället sprang sönder; han började lyfta av takpannorna och fick foten igenom de murkna läkterna, ett väldigt skri förkunnade att dörren var uppbruten och att besättningen kapitulerade.