United States or Heard Island and McDonald Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
»Är du olycklig med mig, Elsa?» sade jag. Och till svar hörde jag henne snyfta som i den högsta ångest: »Om jag icke hade dig, tror du, att jag då kunde leva?» Hur länge denna tid räckte, minns jag ej med bestämdhet. Jag vet blott, att jag minns den som en enda förfärlig vinter utan snö, ett långt, mörkt streck i vårt liv, vilket syntes mig tomt och utan mening.
Nu har han ljugit ihjäl mig, sade han och började snyfta. Har han ljugit, så ska han ta igen, sade Louise. Vid fyratiden återvände Aposteln till sitt hem. Det hade varit en stor dag, och han var glad och belåten och hungrig. Han tog fram den smala lilla nyckel, som passade i patentlåset och öppnade. Men dörren var försedd med ytterligare en av dessa moderna uppfinningar, säkerhetskedjan.
Han stod vid sidan om henne, handfallen, rådlös. Han visste inte, hur han skulle bära sig åt. Till slut sade han: Rose? Rose? Du ska få ett frimärke till av mig. Men det hjälpte ej. Hon fortfor att snyfta. Rose? Rose! Nu har vi ätit bakelser tillsammans, så att nu ä vi Han tystnade. Han kunde inte nöjaktigt förklara, vad han menade. Men hon fortfor att gråta. Ich liebe dich, Rose!
Vänd då åter till naturen, kyss moder jorden och snyfta ut vid hennes hjärta, dikta och skalda, men vad du än gör så för Guds skull publicera det aldrig. Olzonh! Nu går jag och lägger mig, men dessförinnan ... ett ord! Tillåt mig säga du! Lic. Lx. Till svar å ärade förfrågan få vi meddela att ni fått denna saken alldeles galet för er.
Är det säkert att det heter tortyr? Men värdinnan då, som sett det? Ja, jag vet inte, han betalar hyran i förskott och lär vara så bra på alla vis och hon säjer att det inte angår henne Men hon kan stämmas som vittne? Det vet jag inte hör du hör du nu igen! Och den snälla lilla Lisa började snyfta. Jag tycker så synd om barnen, sade hon. Kan du inte hjälpa mig
Nu lät hon narra sig af sitt fromma sinne att draga en suck och snyfta några gånger, hvarför herr Gyllendeg, som jämt hunnit sansa sig för hennes närvaro, ehuru icke för hennes uppbyggliga föreställningar, fick ordet och fortsatte efter en lätt nickning: "Så, så, ni är här efter kringlorna, mor, och orkar allt lefva ännu i er uselhet!
Ren var fältet lagdt till rygga, Och till Mara talar Tomas: "Ser du där den murkna lönnen? Märk, i den vill jag dig hänga; Kråkan skall ditt öga hacka, Örnen slå dig med sin vinge." Mara började att snyfta: "Ve mig, ve mig! Gud förskone! Så det hände hvarje flicka, Som sin moders råd ej följer!" Tomas ler och tröstar henne: "Frukta icke, hulda Mara!
Jag har talt om allting för prosten. Han dömde mig inte, och jag tror inte heller, att Gud skall döma mig. Stackars Kersti! sa mor och började snyfta. Ni, som kunde varit så lyckliga! Hvarför skulle en sådan där maruggla komma till världen som den där Lotta? Ja, hvarför? Hur många lugna timmar tror du jag har haft på tretti år?
En af stärkerskorna nere vid spiseln började vid dessa hans ord att snyfta högljudt. Hon förvred sitt fula ansigte till grin och gjorde stort väsen med näsa och näsduk. Ett par af de andra gjorde henne sällskap, några småfnissade öfver sina jern åt alltihop. Ingen såg upp. Efter en stunds idkeligt förmanande i samma snyftande ton gick pastorn in i matsalarne, der dukningen som bäst försiggick.
Barnet, ovant vid smekningar och goda ord, gömde sitt hufvud vid faderns bröst och begynte snyfta. Det var länge sedan doktorn känt det lilla barnets brännande panna mot sin hand, och hans hjärtas våldsamt häftiga slag mot sitt bröst. Han kysste gossens hufvud, strök det stripiga håret och värmde hans kyliga och våta små händer i sina.