Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 juli 2025
En dag, det var i mars månad, kom Kajsa in till staden för att för första gången på en längre tid se om dottern. Hon hade sällan på det sista året varit uppe hos Nadja, och då hon kom, hade hon blifvit så hårdt och hånfullt behandlad af dottern, att hon med tungt hjerta dragit sig tillbaka.
Nadja steg upp från pallen och stod en stund tyst. Hon arbetade häftigt med sig sjelf. Hon gick till fönstret. Så tillbaka igen. Slutligen kastade hon sig åter till hans fötter och brast i gråt. Atte, Atte, ta mig! Jag vet, att jag är dålig! Jag vet, att jag är en stackare. Jag har en dålig natur, det har jag alltid fått höra. Af mor, af frun, af alla mina matmödrar.
Det var sång och musik inne i huset, säkert Hadenäsfröken, som spelade till herr Adolfs sång. Han var patrons från gården yngste son ... student från Helsingfors. Och så han sjöng! Nadja lyssnade som till cherubim och serafim. Hon hörde icke, att det stundom gick litet för lågt i höjden och för högt i djupet för henne var det fullkomligt rent.
Det var det enda lyckliga par hon kunde påminna sig ha sett... De hade naturligtvis inga barn, hon var der som springflicka, och ett spring var det! I alla de andra husen hade kärleken varit på andra sidan diket. Eller ock hade frun haft det kärleksfullt sjelf, medan mannen... Nå, Nadja trodde inte på gift kärlek.
Kära Nadja, kom litet längre in i skogen och stå inte här och säg mig artigheter! Hon tittade upp, litet afkyld. Men efter ett ögonblick hade hon glömt tillrättavisningen. Mins inte herrn, hur vi lekte förr tillsammans? Vi var' alltid ett par, vi två, fast jag var så mycket yngre och sämre.
Nadja proklamerade högt och bestämdt sitt beslut att gå in vid teatern, helst vid en ambulant teater, der alla slags talanger uppskattades, och detta beslut applåderades under jubel af de församlade.
Nadja, rosig och fet, med det rödkrusiga håret uppsatt i en »grekisk» knut midt på hufvudet, satt i en länstol, hon smålog nedlåtande åt modren och bad henne taga plats. Tack skall du ha, Naja. Är det här ditt rum, din jungfrukammare? Jungfrukammare? tror du jag bor i jungfrukammare? Det här är vårt rum, unge herrns och mitt.
Jag har aldrig sett en fru, som inte varit mig en plåga. Men du tyckte ju om den här i början. I början ja, men när jag var borta en qväll jo då Stackars Nadja. Nåå, och hvad vill du nu? Pengar, förstås. Nej, hvad jag nu vill, det skall jag säga dig, Atte... Jag vill få bildning! Herr Adolf skrattade högt, så högt han ansåg öfverensstämmande med sin värdighet.
Utan att se upp gick han fram och räckte modern sin »käresta». Hon tog den bräckliga lådan i sina händer och betraktade den med hälften vemod och hälften förtrytelse. Sedan gömde hon den under sjalen. Käresta, mumlade hon, käresta! Hvarifrån får han alla sina ord? Se så, Nadja, låt bli, du kastar honom ju blind med sanden. Kom, barn, så gå vi hem, det är middag nu.
Apropos, min Natuschka ropade han efter en liten cancan mellan stolarne hvarför visar du alltid den här lilla röda ullkjolen, när du synes på scenen? Nog är den söt, men inunder en hvit sidenklädning, så... Det förbannade släpet sade Nadja man skall ju ha det undan, då man svänger sig. Det ser toujourt ut, tycker jag.
Dagens Ord
Andra Tittar