United States or Nigeria ? Vote for the TOP Country of the Week !
Vivi stod med knäppta händer Rosig, söt, af ifver varm; Ty där stod ju far i dörren Med den lille på sin arm. "Pappa, såg du, när han kom, Och om ängeln vände om?" "Ängeln, Vivi, får nog stanna. Fast du honom nu ej ser, Ty åt hvarje barn på jorden Gud en egen ängel ger." "Ja", sad' lillan gladt och log, "Pappa, det vet Vivi nog."
När min goda tant, som är djupt gudfruktig liksom systern, förde in mig i det rum hon bestämt åt mig, stannade jag på tröskeln upprörd liksom inför en vision. Väggarna äro målade i rosafärg, rosig på samma sätt som denna morgonrodnad, vilken förföljde mig under min resa. Gardinerna i rosafärg, och fönstren fullsatta med blommor, som insläppa ljuset färgat.
Tanklös, och dock liksom med ett stjärnetöcken i hjärnan av formlösa, nya, sig danande tankar, låg hon stilla, orörlig, med huvudet vilande på armarna ända tills himlen fram på morgonsidan började skina rosig bakom Paris' tak och mörka kyrkspiror. Så steg hans kärlek över hennes hittills meningslösa tillvaros skymning och töcken.
Då såg furst Voldmar opp, Hans panna strålade, hans kinder glödde; "Miljutin", sade han, "I dag går ingen sorg från denna boning." En suck, ett ljud, en ton, Ett ord, ett namn flög nu från furstens läppar, Och se, den slutna dörrn Till praktgemaken uppläts i detsamma, Och mera skön blott nu I purpurdagern af ett ljusnadt öde, En rosig vårsky lik, Stod för den gamles häpna blick Nadeschda.
Där var den vackra, nygifta Madame Savary, den hjärtegoda och hjältemodiga Emilie de La Valette, född Beauharnais, och husets dotter, hennes kusin Hortense blond, fin och rosig som en sèvresfigur, med ett par eldfulla blå ögon, som strålade dubbelt ömma, när hon tänkte på sin vän Duroc, eller då Förste Konsulns sekreterare i hemlighet smög till henne ett litet brev från Petersburg.
Nadja, rosig och fet, med det rödkrusiga håret uppsatt i en »grekisk» knut midt på hufvudet, satt i en länstol, hon smålog nedlåtande åt modren och bad henne taga plats. Tack skall du ha, Naja. Är det här ditt rum, din jungfrukammare? Jungfrukammare? tror du jag bor i jungfrukammare? Det här är vårt rum, unge herrns och mitt.
Kvinnorna sågo efter honom från gårdsgrindarna, i synnerhet de halvvuxna, och de kände ett stick i bröstet, ty han hälsade alltid på dem förtroligt och bekant som på systrar. Han satt rosig och frisk på hästen med sitt gula, böljande hår och sina mörka ögon. Och han såg så oskyldig ut som ett fromt vaxljus på Menlösa barns dag.
Från en predikstol på kyrkogården utropades med jämna mellanrum Sankta Klaras namn, var gång hälsat med basuner, och själva sommarnatten tycktes lik en rosig och ljuv kvinna, som slöt jorden i sin modersfamn. Höjderna omkring strömmen och fjärdarna sjönko mer och mer undan i rödaktigt töcken och kunde knappt skiljas från luften.
Stundom åter, när, på dagens mödor Och bekymmer mätt, han sökte lugnet Och i bönens djup hans ande svanlik Ville skölja jordens stoft från vingen, Sökte han ej mörka öknars kulor; Nej, där klarast salaminska sundet Log mot lummig strand, bland pinier, lagrar, Sågs han vandra, njuta skuggans svalhet, Andas vällukt, blicka hän mot hafvet, Medan solen sjönk och böljan lugnad Speglade en rosig aftonhimmel.
Jungfrun måste härifrån, långt härifrån, måste i kloster, så att kärleken på ömse håll kan få fortsätta att brinna med den rätta klara lågan. Ack, vad livets vår är rosig med all sin kärlek! Och den kan leva, riddare, den kan leva ännu under ett vitt hår som mitt. Magnus rynkade pannan. Men Valdemar, svarade han avbrytande, vad skall han säga?