United States or Uganda ? Vote for the TOP Country of the Week !
EUBULOS. Se, Rhaistes, hvilken härlig fångst oss nätet skänkt: En stor murena och sardeller, skönare Än salaminska böljan plägat hysa förr. Välj ut de största, efter du som rättighet Har fordrat ständigt, hvad af hvarje slag var störst, Och skynda hem och sänd en slaf att hämta dem. RHAISTES. Rätt snabb du är att bjuda mig min lott i dag. EUBULOS. Jag önskar ej, att solens brand fördärfvar den.
Sen skall till folkförsamlingen du följa mig Och se, om jag i ord blott eller verklighet Är konung här och Telamoniern Ajas' son. Betrakta dessa gråa kämpar då, som sett En gång min fader. Ljusnar vid min anblick ej Hvart anlet, strömma icke glädjetårar ned På deras kinder, då har falskt min moder nämnt Min faders namn, då lyftes jag till löje blott Af salaminska hären förr på sköldarna.
DE FÖRRE. TEKMESSA blind, med sin LEDSVEN. TEKMESSA. Alltså, o gosse, nalkas vi de ställen nu, Där, som jag ofta hörde, Ajas, ung ännu, Var van att bringa Ares sina offers gärd; Där ofta, när, för sunnanvinden skummande, Mot strandens fjäll den salaminska böljan slog, Han stod i stormen leende och striden såg Och lärde sig af klipporna på hemmets strand Att stå en gång mot Trojas här, en klippa själf.
TEKMESSA Son, nej, trotsa ej! LEONTES. Till er, o salaminska männer, vänder jag Mitt ord, förrn det af stridstumultets vilda dån Snart öfverröstas. Hören och behjärten det! Ej vill jag nämna mina sorger, hvilken kamp Mitt inre kämpat, innan hit jag kom, beredd Till uppror mot den, mig bland mänskor kärast är. Ett säger jag: nödvändighetens tvång har makt Att krossa mig, ej böja från det rätta af.
Jag häpnar, när jag tänker på Den väldige, som sådan rustning burit har. EUBULOS. Min arm har, sen jag lyfte detta pansar sist, Försvagats märkbart; sorg och nöd ge krafter ej. Det känns mig tungt, ehuru tomt, kanhända tungt Mest för dess tomhet. O, det omslöt dock förut Ett hjärta, hela salaminska folkets hem. O sköld, o svärd, ärrprydda båda, vittnen af Så mången kämpes nederlag, er tid är slut.
Förhatlig var jag, var enhvar, Som stått den store Ajas närmre, därför blott För härens öfverdrottar; och kanhända låg I deras hat ej ensamt hat, men fruktan ock. Ty glömd var ej den salaminska hjälten än Af dessa skaror, som hans alla segrar sett, Och sakta växte härens knot mot kungarna, Som vägrat hjälten orättvist hans bragders lön.