United States or North Macedonia ? Vote for the TOP Country of the Week !


de öppnare bygderna, där kyrkbyarna lågo tätt, samlades bondemännen för att svara, om de ville hjälpa Valdemar eller icke. Ofta svarade de nej. Jakade de med slag sköldarna, togo deras hustrur av dem örringarna och alla dyrbarare knappar och spännen och läto dem sedan .

Vässen pilarna, fatten sköldarna. HERREN har uppväckt de mediska konungarnas ande; ty hans tankar äro vända mot Babel till att fördärva det. Ja, HERRENS hämnd är här, hämnden för hans tempel. Resen upp ett baner mot Babels murar, hållen sträng vakt, ställen ut väktare, läggen bakhåll; ty HERREN har fattat sitt beslut, och han gör vad han har talat mot Babels invånare.

Allmogen rusade upp högen och lyfte honom sköldarna och ropade med tungsinta röster: Hell dig, konung efter vårt sinne! Hell Blot-Sven och hans ätt! främlingarnas inhägnad stod under tiden en gammal man, beskuggad och nästan gömd under sin stora kittelhatt. Mycket förstod han icke av den nye konungens tal.

Ändå rådde där ingen freyjaglädje ombord, fast där satt en värvad skara av det guldhåriga folk, som bodde sunnanskogs och som hela vintrarna igenom kunde rida från gästabud till gästabud för att dansa och leka. Till hemkomstens firande voro alla sköldarna uppsatta utefter relingen, men där var uppror och mummel.

Det var en list, som lyckades, ty de andra släppte jarlen och nöjde sig med att välta omkull hans träask och trampa rullarna. Ännu en gång stötte jarlen med en högdragen rörelse ifrån sig sin hjälpare och gick sedan till drotthuset. Folke Filbyter rycktes en stund med i hopen, som under dystert jubel bar Blot-Sven sköldarna.

Ja, ropa, svear, ropa som det hövs kring era fäders tingshög. Höj gossen här sköldarna. Välj honom till min efterträdare. Han skall föra er till större segrar än fordom läspe Erik och alla, som föddes er av äkta, ruttet kungablod... han, mitt trotsarbarn, horsbrottets, blodskammens son. Se här, hur frisk och röd han blir, när jag nyper honom i kinderna.

Blir du fördriven från makten, lovade Ingemund, skola vi aldrig fullmätta resa oss från ett bord, aldrig fullsövda från en bädd, innan vi åter fått höja dig sköldarna. Inge omfamnade och kysste dem och befallde att ljusen skulle släckas. Vem var det, som suckade djupt? frågade han plötsligt. Nej, vänta med att blåsa ut ljusen! Jag hörde, att det var någon, som suckade.

Han stod med händerna svärdet och såg ned i gräset. Vem kränker lagarna djupast, frågade han långsamt och mörkt, min broder eller jag? Vapenbröder och riddare, hjälp mig att bli en vis och god konung! Till Mora stenar, till Mora stenar! svarade de under skallande jubel och slogo sköldarna.

Sen skall till folkförsamlingen du följa mig Och se, om jag i ord blott eller verklighet Är konung här och Telamoniern Ajas' son. Betrakta dessa gråa kämpar , som sett En gång min fader. Ljusnar vid min anblick ej Hvart anlet, strömma icke glädjetårar ned deras kinder, har falskt min moder nämnt Min faders namn, lyftes jag till löje blott Af salaminska hären förr sköldarna.