United States or Saint Kitts and Nevis ? Vote for the TOP Country of the Week !


Sedan de alla hade nedlagt sina skattegåvor framför drotthuset, bröto de sig in i folkförsamlingen som en kil, och deras lagman steg upp högen ovanför alla andra. En särskild inhägnad var uppsatt för främlingarna och sändemännen från avlägsnare bygder, och där steg Folke Filbyter av hästen.

När kläderna slogo upp de springande, syntes det, att de hade strumpor av blankt brynjetyg. Men när de kommo upp sandåsen, kunde de icke motstå att ännu en gång vända sig om. Den spensligaste av dem, som hade en påfallande likhet med hertigens unga dominikanermunk Martinus, knöt handen mot drotthuset och ropade: Det lyckades oss illa, men vi ses igen, kung Valdemar.

folket nu samlades i Uppsala till distingen och för att vara med om överflyttandet av Eriks ben, kom en gång en flock av bredskuldrade mör sandåsen framför det gamla drotthuset. Först lekte de en stund med varann unga kvinnors vanliga sätt, men småningom drogo de sig hand i hand ned mot kyrkan, som höll att smyckas och därför var tom människor.

Alla vände sig om mot drotthuset liksom i förväntan, att var stund se Inge spränga ut med sin hird och med det kristna korset högt lyft i handen. Alla kände de, att den gamla tron var död. En förfärlig aning trängde sig in både kvinnor och män och snörpte ihop deras strupar, att de varken kunde klaga eller hota, och skuggorna av de kringflaxande asfåglarna gledo över deras huvud.

Med de orden gick han nedför trappan och lämnade kyrkan, följd av ett förvirrat sorl. Nästa dag blev det liv och rörelse i kungsgården, ty allt skulle i en hast ordnas och anskaffas för den långa resan. Flaskorna fylldes med vin, fågeldunskuddar och täcken instuvades i säckar, som bundos över klövjesadlarna. Hela marknaden flyttade småningom med sina varor till platsen framför drotthuset.

Det var en list, som lyckades, ty de andra släppte jarlen och nöjde sig med att välta omkull hans träask och trampa rullarna. Ännu en gång stötte jarlen med en högdragen rörelse ifrån sig sin hjälpare och gick sedan till drotthuset. Folke Filbyter rycktes en stund med i hopen, som under dystert jubel bar Blot-Sven sköldarna.

Du lägger oss ett främmande ok, och det blir icke mindre tungt, därför att det är sirat med många prydnader. Man skall vara ung som du för att drömma om många nyheter. Vi ha icke valt dig. Du är ett vitbröd från drotthuset. Allmogen bakar en grövre kaka med stora sådor. Vem var din far och vem din mor? Några präster kalla sig dina föräldrar, därför att de lärde dig läsa.

Hon böjde sig ned och tryckte pannan mot golvet och makade sig långsamt framåt utan att lyfta huvudet. Hon kände, hur stenkanterna repade i pannan, och för att plåga sig fortsatte hon att krypa vidare ända fram mot altaret. Men ändå hörde hon harporna och säckpiporna från drotthuset. Hon frågade sig: Är jag mycket oansenligare och fulare än andra, att han därför inte ens märkte mig?

Ropmannen eftersade långsamt och noga vart ord från högen, och många gamla hade med sig borrade horn, som de satte i örat för att lyssna. Sven stod bakom Inges stol och följde molnbildningarna himlen. Han hade icke ens brytt sig med att utbyta de urblekta vikingakläderna mot en tingsdräkt. I går kväll i drotthuset, sade Inge och vände sig till honom, kunde jag klart tala om allt.

Nu begynte hornen spela vid drotthuset, och Inge kom utridande en vit häst mellan de uppradade skattegåvorna. Han förde det uddvassa och långa svärdet bart, och det blixtrade som en eldstråle. Bakom honom följde alla hans hirdmän, ländemän, huspräster, svenner och gäster. Det var ett tåg, som räckte från drotthuset och ända fram till högarna.