United States or Sweden ? Vote for the TOP Country of the Week !


Det rullade golfvet, tyckte hon, rullade ända bort till kakelugnen, i hörnet. Hon sprang dit och skulle just böja sig för att taga upp det och bära ut det; men ändrade det skapnad, blef ljust och skimrande som en stor, stor skär ros, belyst af solen och doftande. Och der syntes återigen ett ansigte, det var Eriks och det var icke hans, det var ungt, oskuldsfullt, allvarligt.

Den resligaste och vackraste av de unga kvinnorna var redan utsedd till förespråkerska, och hon gick fram till honom. Vi komma för att hämta helge Eriks baner, började hon, men blev förskräckt över sin egen begäran och slog ned ögonen. I våra mödrars ungdom blev det ofta buret av dem över markerna till god årsväxt. Han granskade dem skarpt och länge.

Denna stund har Fale Bure afvaktat att framställa för folket den rätta tronarfvingen, och han meddelar nu sitt uppsåt åt Folke Jarl, fadren till prins Eriks moder, drottning Ingierd, som, för andra gången gift, nu är gemål åt konung Sverker.

Rid du, kära son, och sörj inte för mig. Gäller det, kan jag nog ännu låta lyfta mig hästryggen och föra mina huskarlar. Det är lagom göra för en änka landet, när påskbaket är över... Men om du blir slagen? Jag duger inte till att ringa i klockorna, mor, och bära kring helge Eriks ben. Men jag försöker i tysthet att skaffa mig nya och fullgoda krigsredskap.

Och lille Eriks samvete arbetar och plågas med detta under år som kommer, tills han lär sig att ha flickor. Men innan dess hittar han en liten bok i sin fars bokhylla, med titel: Pilar mot den förfärliga och hemliga självbefläckelselasten eller Ungdomens vän. Och han lär sig i den boken att han varit väg mot kroppsliga sjukdomar och ett evigt helvete.

Innan härarne hinna sammandrabba, kommer en pilgrim, som bekänner sig vara den, som verkställt mordet barnen, och bestyrker prins Eriks räddning. Sverker efterger sina anspråk, men söker, plågad af samvetskval, döden och utmanar någon af sina motståndare till tvekamp. Prins Erik upptar utmaningen, men förmås ändteligen att lämna stridshandsken åt Sune, för hvilken Sverker faller.

Redan här tyckas skarpa misstankar om konungens delaktighet i brottet vakna hos Sune, hvilken, han några scener senare är ensam med drottningen, uppenbarar för henne allt. När Sverker åter inträder och i förmodan att Sune bevist henne omöjligheten af Eriks räddning frågar: Nåväl, har Sune bragt dig ur din villa?

Hennes hjerta bultade, metspöet darrade i hennes hand och innan hon visste hur det riktigt gick till, hade hon slagit armen kring Eriks hals och gråtande lutat sitt hufvud intill hans.

Den gyllne åldern var den tid, hövdingarna var sommar seglade ut efter byte, medan de fria gårdsbönderna bärgade sina skördar. Den bruna åldern var helge Eriks egen tid, marken ännu var brun av nyplöjning och av allt det blod, som flöt i striden mot götakonungarna och deras folkungajarlar.

Erik tyckte mycket om värme... Boden låg vid porten, de otäta väggarne insläppte snön, som fördes in af vinden och hopade sig i en drifva midt bodgolfvet. Derinne hörde hon, huru någon ute i porten talade... Hon igenkände Eriks röst, ehuru han stod längre bort, ty han talade högt. Den andre nästan hviskade. Eva kände en stickande smärta i hjertat.