United States or Saint Vincent and the Grenadines ? Vote for the TOP Country of the Week !
Flickan gick en vintermorgon I den rimbeströdda lunden, Såg en vissnad ros och talte: "Sörj ej, sörj ej, arma blomma, Att din sköna tid förflutit! Du har lefvat, du har njutit, Du har ägt din vår och glädje, Innan vinterns köld dig nådde. Värre öde har mitt hjärta, Har på en gång vår och vinter: Gossens öga är dess vårdag, Och min moders är dess vinter."
Rid du, kära son, och sörj inte för mig. Gäller det, kan jag nog ännu låta lyfta mig på hästryggen och föra mina huskarlar. Det är lagom göra för en änka på landet, när påskbaket är över... Men om du blir slagen? Jag duger inte till att ringa i klockorna, mor, och bära kring helge Eriks ben. Men jag försöker i tysthet att skaffa mig nya och fullgoda krigsredskap.
Sörj ej, du lilla dvärgmö, sade han, ty nu skall du stanna hos mig på Folketuna och aldrig mer behöva skrapa ett rävskinn till kjorteltyg. Var dag skall du betrakta denna guldkedja, när du går i dina sysslor. Den skall vara det sista för dina bruna ögon, då du somnar, och det första, när du vaknar. Och när jag blir nöjd med dig, skall du få hämta den kedjan från bjälken och behålla den som din.
Ljuft är att dö för dig, för min kärlek, skönare hade dock varit att lefva för dig. Men lefva utan din kärlek vore död. Älskade, du sörjer mig ju? Eljest vore det tungt att gå bort, men sörj icke för mycket heller, nej, nej, sorg är tung, icke vill jag göra dig någon sorg".
Men i sorg hon talte milda ord: "Sörj, Nadeschdas vän, du ljufva bäck, Att din klara våg ej skölja kan Dessa rosenlemmars fägring bort. Skall jag bada i din lugna famn, Skall jag, arma, blomstersmycka mig?
Sörj därför ej, om ett glas du tar, För betalningsn, den får gå; Ett glas för Lappo till godo du har Och för Ruona fullaste två. Och stod han, Svärd, vid geväret Med sin tappra, vänliga själ Och hade dig sett, hur i dag igen Du blödde och slogs likväl, Då stod du hos honom i denna stund Som en son hos sin köttsliga far, Och, så sant jag lefver, på jordens rund Fanns aldrig ett ädlare par."
Kan du dermed lefva med barnen, så far jag med de öfriga tvåhundrade till Bassora, och bjuder till att åter börja som småkrämare. Här kan jag det icke, der jag förlefvat mina välmaktsdagar. Om tre år kommer jag åter och vi få sen dela den onda dagen som den goda". "Allah bevare dig, min herre. Tungt blir att lefva skild från dig! Men sörj icke för oss.
Vänligt svarade åter den sextonåriga flickan: "Sörj ej, gamle; en dag kanhända, då minst ni det anar, Kommer från kriget er son till sin saknande fader tillbaka. Men då vidgar han ut och förnyar er lutande boning, Odlar en teg, uppsöker en ung värdinna för gården, Trifves och lefver med er och förkofrar sig ständigt i välstånd.
Vi kunna ju utveckla oss åt fullkomligt motsatta håll, så vi småningom slitas från hvarandra. Ser du, så länge vi växa och utvecklas till det inre, som till det yttre, finnes alltid en möjlighet för oss till oförutsedda förändringar, hvilka göra det omöjligt för oss att hålla ihop. Men detta skall lifvet visa. Du är väl icke ond på mig? Nej, men litet sorgsen. Åh, Bella, sörj ej på förhand!
Sätt ut med båten, gosse, och håll väl i nordväst, så att du har vinden, vi skola nog se efter barnen, sörj ej för dem; skynda bara!" För yngre öron än gummans var det ej svårt att genast finna hennes misstag.