United States or Sudan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ty när de hava njutit nog av Kristus, vilja de åter gifta sig; och de äro då hemfallna åt dom, eftersom de hava brutit sin första tro. Därtill lära de sig ock att vara lättjefulla, i det att de löpa omkring i husen; ja, icke allenast att vara lättjefulla, utan ock att vara skvalleraktiga och att syssla med sådant som icke kommer dem vid, allt medan de tala vad otillbörligt är.
Länge har min sång i kölden, Länge i det dolda varit; Nu jag vill ur kylan sången, Visorna ur kölden hämta Hit till hörnet af vår järnbänk, Ändan af den fasta plankan, Under dessa sköna sparrar, Denna vidtberömda takås, Lossande mitt nystans ända, Knuten lösande af bunten. Så en vacker sång jag sjunger, Låter väl en härlig ljuda, Sen jag rågens kärna njutit Och med kornet mig förfriskat.
Härtåget mot novatianerna och donatisterna i Sunion hade icke överraskat dem oförberedda. Föga litande på varaktigheten av den frid de hitintills njutit, hade de som en sista borgen för sin frihet bevarat de vapen, som forna förföljelser nödgat dem tillgripa, och i vilkas begagnande de under ett liv av strider vunnit en fruktansvärd skicklighet.
Jag är ganska varm, Albert, fast det tör vara så, att du aldrig ser mig het, eller finner mina kinder glöda. Innan de steg ut ifrån kyrkogården, vände hon sig om en gång, såg på det majestätiska, höga, grå kyrktornet bakom dem, och gjorde en omärklig böjning, liksom neg hon till avsked därifrån ... eller kanske till tacksamhet för det nöje, som hon njutit av de små på kyrkogården.
Ty hvad jag lidit, hvad i långa år Jag njutit såsom ljuft och tänkt som sällt, Stod i förklarad glans inför min själ, Och kärleken gick som en sol däröfver. Förbannad från mitt hjärtas ljusa eden Var dock en enda tanke, var dock den: Att Minna, Minna ägdes af en annan.
Men jag skall minnas allt hvad jag nu har lidit, kämpat och sörjt, allt hvad jag njutit i lycka, det skall väfvas in i mitt kommande lif, det skall speglas af mina arbeten, gnistra som regnbågsglans i dess facetter. Det är för dig jag diktar, för dig jag vill vinna erkännande. Hvarför? Jag vet det icke, jag känner det blott så. Det har kommit en storslagen stillhet och ro öfver min tankegång.
Jag förstod ännu icke, eller jag ville icke förstå. »Jag trodde, det var förbi», sade jag. »Tror du någonting någonsin kan vara förbi?» blev svaret. Och hon tillade: »Kanske kan den lilla, som kommer, göra vad ingenting annat kan.» På detta korta samtal tänkte jag ofta, och jag sökte fåfängt få det att rimma sig med den ostörda lycka, vi njutit under den sommar, som gått.
Flickan gick en vintermorgon I den rimbeströdda lunden, Såg en vissnad ros och talte: "Sörj ej, sörj ej, arma blomma, Att din sköna tid förflutit! Du har lefvat, du har njutit, Du har ägt din vår och glädje, Innan vinterns köld dig nådde. Värre öde har mitt hjärta, Har på en gång vår och vinter: Gossens öga är dess vårdag, Och min moders är dess vinter."
Jag har ändå njutit så mycket gott här i huset, att jag aldrig kan betala det... Nej, alltihop skall bli bra igen, mor; icke vill jag vara en otacksam gökunge, som lägges i ett främmande bo och fostras av främmande föräldrar och till tack för det tränger de rätta barnen ur redet. Nej, det blir stopp! Jag skall icke hindra... Mor, var är nyckeln till skåpet?
Hvad blef er vinst, den glädje, ni fick smaka? Jo, guldets glans och rikedomens makt, Bekymmersamma lika att bevaka Som att förvärfva, har ni ofta sagt. Men aldrig har en kvinnlig hand sig lagt Rätt mjukt i er, ni har ej ägt en maka; Ni lefvat, njutit, lidit blott för er. v. DANN. Låt bli att titta, flicka, tala mer! JULIA. Jag frågar, hvem på vida jorderingen Er mött med värma, utan svek?