United States or Cameroon ? Vote for the TOP Country of the Week !


Nej, det visste ingen af dem. "Jo, den lagen bjuder oss att älska hvarandra, skall jag säga er." Gretas hjärta började klappa fort, fort. Tänk, om syster Lydia visste alltsammans? Visste, att hon inte alls älskade utan tvärtom var stygg och elak. De voro nu framme vid Solbacken, och Lotta neg vackert och tackade för hjälpen, hon tog emot korgen. "Adjö, Greta", sade hon.

Och alla gamla saker måste letas fram och putsas upp och packas ned för den långa resan. Men vart kosan skulle ställas, det visste icke fru Sörman. Eller behöll hemligheten för sig själv. Är det flickan, som önskas? sade hon och neg. Är du riktigt glad nu? frågade Abraham. Och Elsa svarade ja utan förbehåll. Men mitt i leken kunde det hända, att hon stelnade till och sköt honom ifrån sig.

Häpnad fyllde min själ, och jag neg, han nalkades trappan, Djupt, att det bräckliga knät knappt mäktade resa sig åter; af vördnad jag neg och ärnade digna stället.

Det prasslade bakom henne i videhäcken vid brunnen, och någon steg fram. Han kom med stora steg, sprang öfver diket och stod framför henne i ett nu, brun och vacker, rak och glad. »LottaHon såg skrämd upp, reste sig mödosamt och neg: »Unge herrn.» »Kors, hvad du är blek om nosen, Lotta, är du inte raskHan tog henne i hand och tryckte den. »Joo.

Slutligen tog hon dock mod till sig, gick fram, neg litet och frågade. Men pigan teg, hon låtsade icke höra. »Vill Karolina säga, om jag kan tala med frun», sade hon, ännu litet blygt, »jag ville gärna tala vid hennePigan såg ut, som om hon varit drottningen af Saba och Lisa en om nåd bedjande lifdömd slafvinna.

Hon var nu en mager, vissnad »gammal piga». Barnen som lekte gatan blefvo skrämda de sågo henne, men hon kommit förbi dem, ropade de efter henne: »tokiga fröken, tokiga fröken»! Herrarna gingo styft förbi utan att se henne och fruarna, åt hvilka hon sydde tapisseriarbeten, läto henne stå vid dörren och nickade nådigt med hufvudet, hon, efter att ha fått sin betalning, djupt neg för dem.

Min lilla grevinna har glömt, hur lagad mat smakar. Det ante mig, mumlade mor i Sutre. Stackare den, som är liten. Hon rullade hastigt uppför trappan. I köksdörren vände hon sig om, neg djupt och sade: Ja, får en tacka herr greven mycket, mycket att han håller till godo i Sutre. Fägnar mig, fägnar mig, svarade Frönsagreven.

Hon sa alltid att han gjorde sig till, när hon hörde något godt om honom. Ja, men alla gjorde sig till. Hon, styfmodern, var vänlig mot sin man, hård mot styfbarnen, mjuk mot sitt barn, stod för husvärden, var högfärdig mot pigorna, neg för läsarpresten, log mot de mägtiga, grinade mot de vanmägtiga. Det var ackomodationslagen, som Johan icke kände.

Qvinnorna beto kraftigt i sockerbitarne och drucko från faten i långa, sörplande drag. Intet ord blef taladt. Ändtligen var det undangjordt. Mjölnarmor knöt den gröna själen tätare om sig, neg och tackade för välplägningen.

»Jag vill ha Lasse gift», sade frun, »han vill ha dig och ni kan hålla bröllop till mikaeli.» »Ja», sade Lotta och neg. Ingen frågade om hon älskade honom, ej ens hon själf. Det föll sig ju naturligt, detta parti, och hon tänkte: det är väl Guds vilja och fruns. Hur väl mindes hon nu ej allt!