United States or Ireland ? Vote for the TOP Country of the Week !


Alla som höra vad som har hänt dig klappa i händerna över dig. Ty över vem gick ej din ondska beständigt? Detta är den utsaga som uppenbarades för profeten Habackuk. Huru länge, HERRE, skall jag ropa, utan att du hör klaga inför dig över våld, utan att du frälsar? Varför låter du mig se sådan ondska?

Ett härligare skådespel har det gamla Roms amfiteater under sina mest lysande dagar aldrig bjudit ... det måste du medgiva, min prokonsul. Det är sant, sade Annæus Domitius med glänsande ögon vid minnet av detta blodiga uppträde; jag var själv nära däran att klappa händerna och ropa: bene, optime! Jag skulle måhända gjort det, om jag som du varit blott åskådare.

Herr Grenholm föreföll rörd av en eller annan anledning; hans ögon voro beslöjade av en lätt dimma, och han klappade upprepade gånger vännen armen. Men i detsamma en av uppasserskorna kom i närheten, började han i stället klappa henne magen och bad att betala. Tomas och Hammer hade blivit gott som ensamma platsen. Insekterna surrade omkring dem.

Motvilligt hade man nödgats ge honom plats och släppa fram honom, till dess han visade sig oumbärlig. Rose var som sagt ej brunbränd som de andra. Hon var ett söderns barn och hennes hy krävde hetare strålar. Men i stället lade han märke till något hos henne, som kom hans hjärta att klappa och också väckte hos honom en känsla samma gång hetsande och oangenäm.

Dagar, veckor hafva förflutit, sedan detta uppträde. Rosa vissnar. Mer och mer klar blir mig nu den lära, hvars gift hon insupit, denna varma hjärtans mördande förvillelse att försmå saktmodets frid och att förbränna sig själfva för att icke kunna klappa i svaghet mer.

Men, moster hon vände sig häftigt till Mademoiselle de Rocroyes jag är ju icke färdig till att resa någonstädes, jag har ju icke en gång en klänning att ta mig. Hur kan jag väl?... Förvirrad, betagen, med strålande ögon, såg hon från den ena till den andra. Blotta tanken att slippa ut från detta dystra chouanslott kom hennes unga hjärta att klappa.

Nej, det visste ingen af dem. "Jo, den lagen bjuder oss att älska hvarandra, skall jag säga er." Gretas hjärta började klappa fort, fort. Tänk, om syster Lydia visste alltsammans? Visste, att hon inte alls älskade utan tvärtom var stygg och elak. De voro nu framme vid Solbacken, och Lotta neg vackert och tackade för hjälpen, hon tog emot korgen. "Adjö, Greta", sade hon.

Stellan och hans tant denna morgon från Södra kaserngatan svängde in i bulevarden, såg han redan avstånd barnen. Det fanns en hel klunga av dem under kastanjerna. Han hörde dem väsnas och skrika. Hans allvarliga stämning steg, allt eftersom han närmade sig klungan. Hans hjärta började klappa våldsamt: nu, snart, skulle han se sina nya kamrater.

Knappt för sitt barn sörjer en far, som den vilde kalmucken Sörjde för mig, och han spred kring hela fientliga hären Snart ett rykte om mig, och envart som fånge jag lände, Hade jag vänner och firades. Själf den stolte genralen Log, jag nalkades, mildt och kunde väl klappa min axel Stundom och fråga ett ord, hur jag trifdes och mådde och sköttes. Men med den ringare delte jag allt.

Mången kämpe, van att akta Lifvet blott som stundens lån, Kunde stå och tyst betrakta Gubbens vandring långt ifrån, Glömma bivuakens nöje Blott för nöjet att en stund Le, men med sitt bästa löje, Åt hans underliga rund. Och man sade: "Hugg och klappa Var hans rop i stridens ras; Nu får han och lappa Hvad han nyss här slog i kras.