United States or Caribbean Netherlands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Just under det denna strid mellan ljus och mörker, mellan ödmjukhet och högmod utkämpades i Gretas hjärta, kom syster Lydia på besök. I glädjen däröfver glömde hon under de första dagarna sina bekymmer. En dag, när de båda togo sig en promenad, mötte de Lotta, som kom från handelsboden med en tung korg på armen.
Tomas kände hastigt ett styng i sitt samvete: han hade glömt att säga adjö åt modern innan han gick! Det var Gretas fel, som hade stått och pratat om sin kria. Det blev folksamling mitt i salen, och sorlet tystnade för några sekunder. En äldre herre hade fått ett anfall av illamående och måste föras ut. Mortimer med fru och tant sade god natt och bröto upp.
Gråten satt riktigt i halsen på Greta, när hon kom med nosgrimman för att sätta den på hunden. Och äfven han blef kuslig till mods, då han såg redskapet, som flickan kom med i handen. "Stackars Beppo", jollrade hon gång på gång, medan hon spände grimman på, och hunden räckte tåligt fram sitt hufvud under Gretas smek och vänliga ord. Men inte gick det egentligen någon nöd på Beppo den dagen.
Sålunda väcktes nu också till nytt lif de slumrande minnena af Gretas förra vänner, och det var med glädjestrålande ansikte hon läste ett litet bref från Lotta. "Snälla Greta!" skref hon "Jag tycker det är så ledsamt, att du varit sjuk. Anna-Lisa och jag bad Gud hvarenda dag, att du skulle bli frisk igen. Våran lärarinna är så snäll, men Eriks magister är vådligt sträng, må du tro.
Han tog som förevändning att lämna Greta en bok eller gå ut med Kalle. Men när det kom till det verkliga avgörandet om, vart man skulle gå, lyckades han på ett eller annat sätt ställa det så, att man stannade där man var. För det mesta höll man till i Gretas rum. Det var det konstnärligaste. Rose kom också som oftast. Man låg på kuddar framför brasan och lät den ensam lysa upp rummet.
Hon gaf dock ej akt på Gretas bedröfvade blick, emedan hon hade sina ögon fästade på syster Lydia för att riktigt komma ihåg, huru hon såg ut, ty hon ville beskrifva henne för dem därhemma. På hemvägen öppnade Greta hela sitt hjärta för syster Lydia.
Saken var nämligen den, att hennes morbror, som bodde i Stockholm, erbjöd sin lilla systerdotter att bo i hans hem och dela undervisningen med hans egna flickor, hvilka voro i den åldern att de skulle börja i en högre flickskola. Gretas föräldrar antogo med tacksamhet det vänliga anbudet, men själf grät hon strida tårar vid tanken på afskedet från hemmet och alla sina vänner.
Gretas pappa, som kommit för att hämta sin lilla flicka, instämde också i denna bön, på samma gång han hjärtligt tackade henne för allt hvad hon varit för hans älskling under denna oroliga tid. Gärna hade han nu velat taga Greta med sig hem till Åby, men släktingarna afrådde honom på det bestämdaste därifrån och menade, att hon borde fortsätta skolan.
Det fanns ju visserligen också många snälla, barnsliga flickor i skolan, men i det kotteri, dit Gretas kusiner hörde, och där sålunda äfven Greta hade sina flesta umgängesvänner, rörde sig de dagliga samtalsämnena omkring barnbaler och liknande nöjen. Lärare och lärarinnor kritiserades också och föräldrarnas förmögenhet och rang diskuterades.
Nu var det fröken Melicertas tur, och länge satt hon för spegeln, och grann var hon, och hennes blonda hår var så högt friseradt, som den största blårtott på gamla Gretas spinnrock, och de blå blommorna klädde henne så väl. Nu var prinsen redan nere i trädgården, när fröken Melicerta och Sabina kommo, och åter helsade prinsen så artigt och förde fröken omkring, och Sabina gick efter.